I januari 1922 uppvaktade Hässelby villastad trafikkommitté borgarrådet Meurling med en fråga om Stockholm skulle vara villig att stå för kostnaden för den planerade spårvägslinjen som man önskade från Hässelby villastad över Tranebergsbron och vidare in till stan.

Borgarrådet Meurling svarade att staden inte kunde gå med på att bekosta den föreslagna spårvägen på stadens mark. Däremot skulle staden kunna att kostnadsfritt upplåta denna mark, om spårvägsbygget, trots allt, sattes igång.

Spårvagnarna på denna Hässelbylinje skulle kunna ha vändpunkt t.ex. på Tegelbacken. Man hade ingen tanke på att låta spårvagnarna gå i någon tunnel under innerstaden. Stadsgränsen låg vid denna tiden vid Stora Ängby.

Enligt en annan plan skulle förortsbanan gå från Centralen förbi Karlberg, Huvudsta gård, Riksby i Bromma, förbi Åkeshovs gård, Stora Ängby, Blackeberg, Råcksta Gård, Hässelby egendom till slutstationen vid Hässelby villastads järnvägsstation.

Men det faktum att det redan gick tåg till Hässelby från Stockholm gjorde att ingen speciellt tycktes vara angelägen att besluta om denna spårväg. Bilden visar ett lite senare förslag där förortståget (markerat med gult) skulle gå söder om Hässelby slott och till stadsdelen Loviselund, med en station där Loviselundsskolan ligger idag, för att fortsätta till villastaden.



Denna villa på Kaprifolvägen 64 byggdes 1922 – för exakt hundra år sedan. Bilden är från 1979. Huset finns fortfarande kvar, men är numera vitmålat.



Förutom tågtrafiken mellan Hässelby och Stockholm hade man sedan ett år tillbaka startat busstrafik till Hässelby. I början gick bussen bara mellan Hässelby och Sundbybergs spårvagnshållplats, men 1922 förlängdes linjen, först till Haga södra men sedan till Odenplan.

I början på 1920-talet anlades en bussterminal på Norra Bantorget utanför den gamla järnvägsstationen och den 1 oktober 1922 flyttades ändhållplatsen för Hässelbylinjen till detta torg.

På bilden står bussen vid ändhållplatsen i Haga. Man ser Shells bensinstation vid Haga södra, nedanför Haga nöjesfält. Chauffören satt på den här tiden utomhus, bara en vindruta skyddade honom från väder och vind.
Bild från Stig A Cederblads sammanställning.



Bland resandena på busslinjen Stockholm – Hässelby var minderåriga pojkar anställda som biljettförsäljare. I vissa fall kunde ett ganska stort ansvar vila på dessa pojkar. I Synnerhet var detta fallet då entrén till omnibussen var bakifrån och föraren inte kunde kontrollera passagerarnas instigning utan var beroende av signal, samt då någon onykter eller bråkig passagerare ville åka med.

Men man ansåg att en pojke var billigare arbetskraft och kanske även bekvämare för passagerarna genom att han på grund av sin litenhet lättare kunde ta sig fram i bussens trånga utrymmen och sälja biljetter. Även om någon passagerare fick hjälpa till som stöd under bussens skakiga och vingliga framfart.
Teckningar från Dagens Nyheter visar passagerare på Hässelbybussarna 1922.



Våren 1922 köptes tre stycken något mindre, lättare vagnar, med sittplatser för 13-14 passagerare för att användas på busslinjen till Hässelby. Vagnarna var så konstruerade, att även chauffören har sin plats inne i kupén.

Genom att motorns avgasrör var monterat som värmeledning kunde man hålla kupén väl uppvärmd. Man hade ännu inte insett att det var livsfarligt att använda avgasröret som värmeelement inne i bussen.

I mars 1922 kunde man läsa i Stockholms Förstadsblad:
”Omnibustrafiken till de norra förstäderna utvecklar sig med stora steg. Det synes som om bilomnibusarna äro på god väg att bli eller redan äro en ganska svår konkurrent till både spårvagn och tåg. Det är ett icke så litet antal passagerare dessa äldre trafikmedel nu dagligen gå miste om. Bolaget har nu uppgjort en till synes mycket tillfredställande turlista och nu äro 6 turer dagligen anordnade till Hässelby – på lördagar gå därjämte två extra turer.
Sista turen från Odenplan till Hässelby går på lördagen kl. 1 på natten. Samma är förhållandet på sön- och helgdagar, då extra turer äro inlagda.”
Bilden med en buss utanför Jontes Café är från Hesselbyfilmen.



1922 målade konstnären Klys denna oljemålning. Man ser badberget nedanför Riddersviks gård, där det idag går en promenadväg i trä utmed bergslänten.
Foto: Kjell Melander.



Ytterligare några bilder från Hesselbyfilmen 1922. Vi ser ångbåtsbryggan där en båt just lagt till, Karl Lindau som serveras kaffe i sin trädgård och handelsträdgårdsmästare Karl Larsson, kallad Liljekungen, utanför ett av sina växthus. Det var hässelbybon Severin Björck som under sommaren 1922 gjorde denna film om Hässelby. Den hade premiär i december 1922.

Den 9 december 1922 kunde man läsa i Stockholms Förstadsblad om denna film:
”Lördagens föreställning hade samlat 3 fulla hus och filmen mottogs med det livligaste bifall. Det är ej heller ett litet arbete hr Björck nedlagt på filmen ifråga. Från alla sidor får åskådaren se Hässelby och livet där. Sålunda göres – helt naturligt – början med Hässelby slott, varefter man bild för bild får se hur samhället ter sig.
Särskilt vackra äro bilderna över Mälaren och Berghamns brygga från allmänna bergen, ävensom över Riddersviksparken och Riddersviks gård. Åt det dagliga livet i Hässelby har fotografen även ägnat en del och man får göra besök i flera av de större trädgårdarna och se vad där dagligdags göres.
Sportklubbens idrottsbasar den 29-30 juli är även med i filmen och intressanta äro bilderna från klubbens nationella landsvägslopp och cykeltävlingar. Strandbadet och badlivet i Hässelby ha även de fått sin beskärda del, som utom de många vackra naturscenerierna från Mälarstränderna innefatta glada badbilder.
Filmen avslutas med en del utsökta naturscener – ett bevis på Hässelby skönhet – något som de goda Hässelbyborna kunna vara stolta över.”

Under årens lopp tappade man bort filmen och den var försvunnen en tid. Av en slump hittades en kopia på en vind i Vasastan, så att man nu kunnat rädda den åt framtiden.



I början av 1900-talet fanns en intensiv ångbåtstrafik från Stockholms innerstad ut till Hässelby och vidare norrut. Här ser vi familjen Spathon väntande på ångbåtsbryggan 1922. Man kan skymta Hässelby strandbad i bakgrunden.
Ur Spathons bilder.



1922 tillkom en ny brygga i raden av platser i Hässelby där båtarna lade till. Det var Centralbryggan, även kallad Tegelbryggan. Den låg i Kalvudden i anslutning till det tegelbruk som låg nedanför Sjöbacken där dagens småbåtshamn ligger.

Tegelbruket fanns ända in på 1930-talet och bryggan användes till att skeppa ut tegel. På vänster bild ser man tegelbruket och i mitten Centralbryggan, som tillhörde bruket. Höger bild visar bryggan lite närmare. Här lade ångbåtarna till från och med 1922. Längst ut på bryggan kan man se en väntkur.
Bilderna är från Hässelby museum.



Även Lambarön fick reguljär ångbåtstrafik 1922. Man hade precis börjat sälja tomter på ön från Hässelby slott, och man hade anlagt en ångbåtsbrygga. De flesta tomterna på ön bebyggdes av sommargäster. Lambarön angjordes morgon och kväll av ”Svartsjölandet” eller någon annan av mälarbåtarna som på den tiden forslade folk och djur, post och paket.
Foto: Anders Eriksson 1968.



En lite oskarp bild av Hässelby villastads station 1922.

Det hade varit flera rejäla prishöjningar på tågbiljetterna till Hässelby villastad de senaste åren fram till 1922, och man började lite till mans undra om priserna inte hade nått någon slags smärtgräns.

På bara några få år hade månadsbiljetter för Hässelby ökats från 6 kronor till 25 kronor. Flera av prishöjningarna hade tidigare varit befogade, men när 1922 såväl löner som kostnaderna för bränsle och olja avsevärt sänkts ansåg man att det borde vara rimligt att priserna på månadsbiljetter sänktes tillbaka till vad som gällde några år tidigare, efter första världskriget.



Några järnvägsbilder ur Hesselbyfilmen 1922. Först en bild där man ser stationshuset och folk som står på perrongen och väntar på tåget. Sedan ser man tåget från Spånga komma in, och på den tredje bilden kliver passagerare av tåget och en ung man i förgrunden är på väg uppför trappan till gångbron över spåren.



Vinsta gård, som tillhörde Hässelby hade, som alla andra bostadshus och gårdar en brandförsäkring. I detta försäkringsbrev från 1922 kan man se att Vinsta ägdes av ”Herr Grefve Christer Bonde”.



Till 1922 års brandförsäkring följde en karta över Vinsta gård, som visade hur gårdens byggnader var placerade. Nr 1 var boningshuset med eldstad. Hus nr 2 var ett mindre boningshus av trä med tegeltak och med eldstad. Byggnad 3 var visthus och vedbod, av trä med tegeltak, utan eldstad. Nr 4 var ett före detta växthus av trä och grästak, med bristfällig eldstad och värmekanal. Detta hus begagnades inte och skulle rivas. Gården hämtade sitt vatten från två brunnar cirka 50 meter från huvudbyggnaden, markerade på kartan.



Hässelby strandbad öppnade denna sommar 1922 för sin tionde säsong, och badet var populärare än någonsin.
Från innerstan kunde man ta sig till Hässelby strandbad på flera olika sätt. Ångbåtarna gick från Munkbrokajen. Tågen avgick från Centralstationen (med byte i Spånga) och den alldeles nya företeelsen buss (som ännu kallades ”bilbuss”) avgick från Odenplan.

Billigast färdmedel ut till Hässelby, men också obekvämast, var bussen. Vägarna var ojämna och gropiga. Dessutom var bussarnas fjädringar inte de bästa. Sedan avslutades bussresan med en lång promenad innan man kom ner till badet.



Vid kyrkostämma med Spånga församling den 22 oktober 1922 beslöts att man skulle köpa en begravningsplats i Hesselby för 20 000 kr. Platsen låg mitt ute i skogen och omfattade drygt 15 000 kvm. Jag har markerat platsen med gult.

Ordförande framhöll vid stämman det tråkiga för dem, som bodde i Hässelby att behöva frakta sina döda den långa vägen till Spånga. Herr H. F. Jonsson ansåg att det inte var mycket att säga i ärendet. ”Det blir i alla fall avslag”, gissade han. ”Man kunde emellertid vara vänlig mot Hässelby för en gångs skull. Man brukar annars ej vara så värst älskvärd. Här föreligger emellertid ett viktigt samhällsbehov, och om det blev avslag, skulle detta nog i någon mån göra Hässelbyborna mera bittert stämda. Emellertid kan man nog hålla liktalet över begravningsplatsen i Hässelby innan man får den.”

Här fick emellertid herr Jonsson fel. Det beslöts utan omröstning att man skulle inköpa det aktuella markområdet i Hässelby till begravningsplats. Mot de flestas förmodan fick alltså Hässelby denna höst 1922 sin begravningsplats.



Några notiser från pressen 1922:

På den här tiden var det vanligt att man hade någon piga som hjälpte till i hushållet. Här annonserar man efter en flicka som skulle hjälpa till i köket och hon skulle dessutom hjälpa till med städning och tvätt. Det bodde tydligen bara två personer i villan, men eftersom de säkert jobbade full tid båda två behövde de hjälp med de vardagliga sysslorna. (Annons 23 mars1922)

Under 1920-talet planerade Hässelby villastad att bilda en egen köping. Men detta var Spånga kommun helt emot. Man ville inte på något vis bli av med denna viktiga del av kommunen. (Notis 23 september 1922)



1922 invaldes Gunnar Sträng i Hässelby sportklubbs simsektion. Sträng var simmare med bröstsim som specialitet.
Bilden, där Gunnar Sträng står till vänster i vattnet tillsammans med ”norra förorternas mästare i bröstsim”, är från boken Gunnar Sträng – Landsvägsagitatorn. Senare i livet var Sträng ganska tystlåten när det gällde hans tid i Hässelby sportklubb.



Gunnar Sträng, som sedan skulle bli Sveriges finansminister, började 1922 jobba på renhållningsverket. Han hade då jobbat i flera år vid Broströms handelsträdgård för en ganska låg lön. men så 1922 och sexton år fyllda blev han erbjuden en plats vid verket, och han uppskattade verkligen den löneförhöjning detta innebar.

Denna gruppbild från den tiden är från en studiecirkel, där Gunnar Sträng medverkade. I den bifogade texten till bilden har någon skrivit att Gunnar Sträng är sittande längst till höger. Det tror jag är fel. Efter att ha jämfört med andra bilder är jag säker på att Gunnar är stående som nummer två från höger i bakre raden.



Hässelby Tennisklubb lär ha grundats 1922. Så klubben har en historia på 100 år och har under alla år varit ett givet sommarnöje för många hässelbybor.

Klubben har numera cirka 120 betalande medlemsfamiljer, och är aktiv mellan april och oktober på de två tennisbanorna i korsningen Sandviksvägen - Vidholmsbackarna. Bilden är från klubbens Instagram-sida.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.