Thure Per-Olof Langer föddes i Göteborg den 12 oktober 1919 av bokhandlare och museiintendent Thure Langer och Mandis Larsson. Han blev sedan känd under sitt smeknamn Pekka.

Han tog studentexamen 1939 och gick i högskola 1940-1941, och flyttade 1944 till Stockholm och började på Morgontidningen.




Pekka gifte sig med Bibbi Lidman 1948. Hon var dotter till författaren och pingstkyrkopredikanten Sven Lidman. Bröllopsbilden visar Sven och Bibbi Lidman, Pekka Langer och Brita Otterdahl.

Höger bild, som aldrig varit publicerad tidigare, visar Pekka i Knäppupprevyn 1953.



På ett omslag till veckotidningen Husmodern från 1954 kan man se
Pekka med hustru Bibbi och dottern Jannike.


Några av de böcker som Pekka Langer skrev: Natttuppen 1954. Stora klokboken 1956. Fars lila olle 1957.

Han började sin karriär i början av 1950-talet i radioprogrammet Natttuppen (skulle stavas med tre t) där han kåserade mellan skivorna.



Dottern Jannike föddes 1952 och sonen Johan 1948.
Bilden är från julafton 1954 då familjen ännu bodde på Gyllenstiernas gata 20, alldeles intill Radio- och TV-huset.

De var i flyttningstankarna då de hade bestämt sig för att bosätta sig i ett radhus i Hässelby. Först flyttade de till en hyreslägenhet i Hässelby.



Sonen Joakim föddes 1957, när familjen bodde på Olof Jönssons gränd 2 i Hässelby gård.
Foto: Henrik Henrikson.


1956 lanserades en film med Pekka Langer i huvudrollen, där han spelar sig själv. Den hette Suss Gott, vilket var den fras som han avslutade sina radioprogram i Natttuppen.
Filmen handlade om folkparksturné, och en scen är inspelad vid Hässelby villastads järnvägsstation. När filmen visades på Hässelby Folkets hus, så väckte den scenen, enligt uppgift, jubel bland de yngre i publiken.

De små "Stjärnparadbilderna" klipptes ut ur olika nummer av tidningen Hemmets Journal. Bilderna var numrerade på baksidan. Förutom filmstjärnor fanns där även ett stort antal sportstjärnor. Det märkliga var att de gavs ut en lång tidsperiod men ändå lyckades se likadana ut. De gavs ut under tre år: 1956, 1958 och 1962.



I tidningen Expressen kunde man läsa den 11 februari 1957:
”I ett och ett halvt år har Radiotjänsts Allan Schulman jobbat på att få till stånd ett skådespelar- och journalistkvarter ute i Hässelby. Och nu har det ljusnat. I denna eller nästa månad sätts spadarna i jorden för några radhuslängor där bl.a. Pekka Langer, Lars Runsten, Egon Kjerrman, Hans Lagerkvist och Gunver Bergqvist och annat s.k. känt folk ska flytta in.”
Så kom den stora dagen 1958 då familjen Langer flyttade in i radhuset på Måbärsstigen 28.
Foto: Henrik Henrikson.


Området kallades radiohuset då flera som bodde där jobbade på Sveriges Radio. I tidningen Veckojournalen fanns detta reportage 1959. Pekka Langer står till höger om mitten med sin familj. Han håller tvåårige sonen Joakim i famnen.
I bakgrunden syns några av de nybyggda radhusen på Måbärsstigen på gränsen mellan Hässelby villastad och Hässelby strand.


En interiörbild från det radhus där Pekka Langers familj bodde.
I Expressen från 3 mars 1957 läste man om Pekka:
”Pekka Langers lördagsprogram Pappa Pekkas kappsäck går kl. 20, och håller på en timme framåt. På TV startar Kvitt eller Dubbelt kl. 20.30. Efter programmet kastar Pekka sig i bilen och åker ut till Hässelby. Det är lång väg dit. ”Men jag brukar hinna se den stora finalen med 10.000-kronorsfrågan”, säger han lite vemodigt.
Hans familj lyssnar alltså inte på honom. Mor och barn ser på TV medan pappa kämpar i radion. Men hans radioprogram bandas och när väl TV-sändningen är över spelar Pekka upp sitt eget program för familjen.”


En bild av Pekkas hus på baksidan 1965. Sonen, Johan Langer, berättade långt senare:
”Bilden tagen på baksidan till Måbärsstigen 28. Min pappa överraskade min syster Jannike när hon fyllde 13 år med att bjuda in popgruppen Friends (inte att förväxla med en senare grupp med samma namn) De var min systers favoritgrupp vid den tiden (vid sidan av Hepstars). De höll en konsert för enbart henne – men man kunde notera att det samlades en hel del nyfikna nere på Griftegårdsvägen under konserten som undrade vad det var som pågick. Flickan med det mörka håret heter Susanne Kössler – med smeknamnet Kyssen. Hennes familj bodde två dörrar bort i radhuset. En flicka skymtar bakom Jannike och är förmodligen Annika (Ankan) Schulman. Misstänker att min lillebror Joakim Langer skymtar bakom Jannike Dillon med Inger Söderholm, Brita Catharina Margaretha Langer, Jannecke Schulman och Leif Schulman.”


Pekka Langer började som en av piratradion Skånes Radios populäraste programledare. Hans önskeprogram "Endast för republikaner" eller "Pekkas Timme" som sändes under hösten 1959 samlade många lyssnare.

Pekka Langer utropade Republiken Skåne och delade ut medborgarbevis. Själv kommer jag ihåg på 1960-talet när vi bodde i Hässelby. Vår mor strök då tvätten vid köksbordet mitt på dagen då Det skall vi fira med Pekka sändes på radio. Det programmet ledde han mellan 1961 och 1970.



Hässelby strandbads dansbana byggdes 1968 om till ett bingocenter. Den nyinredda restaurangen vinterbonades samtidigt, och man anordnade diskotekdans tre kvällar i veckan samt festvåningsabonnemang.

Här ser vi en bild från en firmafest på Hässelby strandbads restaurang. För underhållningen den kvällen stod Pekka Langer.

Rent yrkesmässigt råkade Pekka nästan aldrig ut för några bakslag. Framgångarna avlöste varandra och han var älskad av både publik och kritiker. Hans talang handlade inte bara om lättsamt leklynne utan också om spiritualitet som många menade gränsade till det genialiska.
Fotograf: Birgitta Johansson.



Det fanns inte en svensk som på 1950- och 1960-talet inte visste vem Pekka Langer var och den ende som möjligen kunde mäta sig med honom i popularitet var Lennart Hyland. Sin publik gjorde han aldrig besviken, det fick han ofta bevis på.

Ändå levde han ständigt med en förtärande rädsla att inte duga, att inte vara bra nog. Ångesten gjorde att han hamnade i ett missbruk av tabletter och alkohol. I sina memoarer berättade han öppet om missbruket och hur han sörjde över att han missade en stor del av sina barns uppväxt. Genom att nästan ständigt arbeta och genom att bland annat på grund av tablettmissbruket vara själsligt frånvarande också när han var hemma.



Så livet var långt ifrån lätt för Pekka. För att klara sitt höga arbetstempo (som ibland innebar dagjobb på tidningen, kvällsjobb på radion, och repetition med nästa Knäppupprevy - samtidigt!) tog han lugnande piller. Och för att döva det dåliga samvetet för pillren, blev det ofta glada utekvällar och några glas för mycket. Han var periodisk blandmissbrukare, med andra ord.
Det märktes dock inte i hans jobb. Pekka Langer var oerhört noga och kom alltid med väl förberedda manus - alla tokigheter han hävde ur sig var inte alls så spontana som de lät. Möjligen gick han över gränsen 1985 i ett TV-program med Carl Uno Sjöblom då han var tydligt påverkad i direktsändning.


På detta klassfoto från Maltesholmsskolan i Hässelby strand 1962 ser vi eleverna i klass 7e. Pekkas son Johan Langer står i ljus skjorta bredvid klassläraren Folke Brickstad. Bilden har jag fått låna av Anders Eriksson, som själv står i översta raden som nummer fyra från vänster.


Conny Jäfvert, bosatt i Karlskoga, samlade i sin ungdom på autografer. I hans autografblock kan vi hitta denna autograf av Pekka Langer, som skrevs när han besökte staden 1961. ”Intyg. Att undertecknad skrivit detta namn själv, intygas härmed. Karlskoga om våren 1961, Pekka Langer.”


Denna bild av Persikogatan tog jag på 1960-talet. Till höger skymtar man en taxibil vid den taxistation som på den tiden fanns där i anslutning till Hässelby strands tunnelbanestation.

När Pekka efter en lång arbetsdag kom till Hässelby strand med tunnelbanan och ställde sig vid den taxistationen för att vänta på en bil samlades ofta barn runt den trötte men leende Pekka.

Lars Mansson berättade: ”Hösten 64 var det så många ungar som skulle börja första klass så alla fick inte rum i Maltesholmsskolan. Min klass blev inhyst i optikerskolans lokaler på Persikogatan. Utanför fanns en taxistation där Pekka Langer ofta väntade på en taxi. Så fort det gavs tillfälle rusade alla ungarna ut och pekade och skrattade. Pekka log och vinkade tillbaka.”
Foto: Henrik Henrikson.



En smygfotograferad bild från Karlstads järnvägsstation någon gång på 1960talet. Vi ser Pekka Langer och Carl-Uno Sjöblom. De två gjorde många jobb tillsammans.
Det var tillsammans med Carl-Uno som Pekka ledde Notknäckarna i TV. En succé av enorma proportioner.
Fotograf Bertil Ludvigsson.


Trots att Pekka Langer arbetade så hårt och var så framgångsrik var han ekonomiskt okunnig, och 1962 drabbades han av en stor skatteskuld. Pekka gick i personlig konkurs och familjens radhus hotade att bli sålt på exekutiv auktion.

Hustrun Bibi tog extraarbete som städerska och tidningsbud och Pekka beslutade sig för att följa det råd han fått, att bosätta sig i Spanien för att få lägre skatt. I Malaga satt han och skrev böcker och sände också Natttuppen därifrån.

En grupp vänner till Pekka beslöt 23 oktober 1962 att tillsammans ta ett lån och betala bort hela hans skatteskuld. På det sättet undveks tvångsauktion av Pekkas radhusvilla Måbärsstigen 28 och familjen Langer blev inte vräkta.

Vännerna var Lucas Bonnier, Bo Löfberg, Olle Franzén, Allan Schulman, Sven Lidman (Bibis bror), Lars Bunge Meyer (Pekkas skolkamrat) Tage Danielsson, Hasse Alfredsson, Lars Henrik Ottosson, Per-Martin Hamberg, Ormonde Goldie, Alf Jörgensen (Intima Teaterns chef), Alf Montén (Expressen). Dessa herrar bildade bolaget ”AB Pekka Langer”, samlade ihop de pengar som Pekka var skyldig till Skatteverket så att de kunde betalas i tid.

Pekka fick fem och ett halvt år på sig att betala tillbaka pengarna till sina vänner, men han betalade tillbaka allt inom fyra år.



Den första november 1962 klockan tolv skulle Pekka Langers radhus ha sålts på exekutiv auktion. Klockan 11.30 dagen före kunde en glad Pekka lämna över en check på 122 843 kronor och 35 öre till skatteassistent Maja Liljeberg. Det täckte Pekkas skatteskuld för 1960, 1961 och första uppbörden 1962.

”Vi är nästan stumma av tacksamhet hela familjen” sade Bibbi Langer. ”Att vi har vänner visste vi, men inte sådana verkliga vänner i nödens stund.”



En artikel i tidningen Västerort från 8 oktober 1969:
”I fjol höstas sprang Pekka Langer varje morgon en runda utmed Mälarstranden – alltid med en lång svans av skrikande barn efter sig. Nu hinner Pekka inte motionera organiserat, uppdragen hopar sig. När Pekka hittar på och skriver ner de ordvändningar han skall glädja svenska folket med från radiohögtalarna, uppskattar han verkligen den stilla ron i Hässelbyvillan.
I elva år har Pekka haft sina bopålar här ute. Hustru Bibi bedriver också journalistik och förstår sin mans behov av skrivarro.
Dottern Jannike, 17 år, går i Bromma gymnasium och sonen Joakim, 12, pluggar i Maltesholmsskolan. Stora killen Johan, som på pysstadiet figurerade i ett par av pappas julböcker, har fyllt 21 och gör ”lumpen” på F8 i Barkarby.
Pekka trivs alltså förträffligt i kvarteret ”Surkullan” vid Måbärsstigen. Han njuter av att se träd och grönska omkring sig. De dagliga uppköpen förrättas i Hässelby strand. I Västerort känner Pekka sig accepterad. Han är du och bror med alla.”
Bilden med Pekka och Bibbi Langer utanför radhuset i Hässelby 1967 är från Lidmanarkivet.


Pekkas yngste son, Joakim Langer växte upp i Hässelby med sina två syskon och föräldrar. Joakim minns hur han som liten grabb satt på pappas axlar när de gick runt i Hässelby centrum. Pappa var kändis med hela Sverige. Alla de mötte hälsade och log. För hela det svenska folket var Pekka Langer den tokrolige programledaren. Men bakom den älskade fasaden döljde sig en annan sida.
Joakim Langer mindes: ”Jag minns flaskorna som gömdes i bokhyllorna, alla treotuber och pillerburkar som vi andra i familjen ständigt hittade på nya gömställen. Men samtidigt med missbruket var Pekka Langer varm och generös, och när han hade druckit - somnade han bara.”
Foto: Ann-Sofie Karlman.


Bibbi och Pekka kramar om varandra. De flyttade med sin familj från Hässelby till Strandvägen 1971, bland annat för att Pekka skulle ha närmare till sitt jobb på radio och TV.


Till vänster syns omslaget till Pekka Langers memoarer "Radioaktivt Avfall". De skrevs 1996. Porträttet till höger är från 1984.

Den 6 maj 1996 gick Pekka Langer bort och över hela Sverige syntes ännu en gång löpsedlar som handlade om Pekka. Publiken hade aldrig glömt honom. Han hade inte bara varit en pionjär inom radion utan också när det handlade om att tala öppet om sina motgångar. Ingen hade behövt tvivla på att det funnits svårigheter i Pekka Langers liv. Ändå lyckades han, som få andra, förmedla en känsla av att livet är trevligt och faktist ofta också riktigt roligt.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.