Valborgsfirandet i Hässelby på 1970-talet

Bilder: Henrik Henrikson. Text berättat av Robert.

Den största brasan på valborg under det tidiga 1970-talet var den som man staplat upp på Hässelängen. Vid denna tid arrangerades valborgsmässoelden av Socialdemokratiska Unga Örnar. De byggde upp den mycket stora högen av hopsamlat bränsle. Det blev mest av ris, snår och gamla julgranar samt en massa "förrymda" lastpallar då det på den här tiden inte fanns något kontant pantsystem för lastpallar. Ibland var valborgsmässobrasan så stor att brandkåren var där och tog bort en del av "veden".

Unga Örnar hade dessutom denna kväll arrangerat diverse primitiva försäljningsstånd med lotterier, sockervadd, korv och annat ätbart samt en större bod med tombolahjul. Till vänster på bilden kan man skymta ett av de ljusblå stånden.
Vid ett tillfälle kom brandkåren med tre brandbilarna och man förbjöd att elden skulle få tändas över huvud taget. Högen ansågs vara alltför omfattande. Man kunde inte garantera de omgivande husens säkerhet.

Brashögen förblev otänd i ungefär en timme. Folk stod där och blev alltmer irriterade. Sedan, ingen sade att de hade sett något, flammade brasan upp. Hässelbys ungdomar hade återuppväckt traditionen med valborgsmässoeld. Den stora brasan flammade upp med imponerande höga lågor. Brandmännen vågade inte - med rätta - att spruta vatten på den nytända brasan. Då hade de säkert blivit attackerade av de mellanölsberusade ungdomarna, som nu stod i klungor och jublade över den häftiga elden.
Hur många ungdomar gjorde inte alkoholdebut med mellanöl på "fyllborg" (valborg) vid Hässelängen och valborgsmässoelden där?

Redan tidigt under dagen visade smågrabbarna stolt för varandra sina kassar innehållande mellanöl från butikerna i Hässelby Gård centrum.


Massor av mellanöl dracks under kvällen, främst bland buskarna nedanför Familjehotellet. Valborgsmässobrasan var det stora debutstället för många ungdomar ända ner i 10-årsåldern. Grupptrycket i pojkgängen var stort. Och gänget hade ju alltid rätt. Mellanölet gjorde Hässelängselden till en stökig tillställning och mången pojk blev man (bättrade på sitt rykte som häftig kille) efter en två-tre burkar mellanöl. Tjejerna blev "bara" vuxna efter samma konsumtion. Äldre syskon som tidigare år gått igenom samma manlighets/vuxenrit köpte ut mellis som ansågs ofarlig till sina småsyskon. Men en full unge är en full unge och mellis förbjöds i matvaruhandeln 1977.
Från Hässelby Strands centrum, utanför banken, startade vid 19-tiden på valborgsmässoafton ett fackeltåg med barn. Det var främst mellanstadiebarn, och en del lågstadiebarn, vars föräldrar stod vid sidan om, på behörigt avstånd. Det brukade vara upp till ett hundratal barn som kom vandrande fram till Hässelängen för att tända valborgsmässoelden. När de kom fram till Hässelängen ställde sig de unga fackelbärarna i ring runt den stora brasveden och på signal tändes elden. De första åren hade ungarna slängt upp facklorna och någon hade kastat för hårt och med facklan prickat en annan fackelkastande unge på andra sidan av brashögen. Efter den gången var det noga med att man inte fick kasta facklorna, utan de skulle ställas mot brashögen.

År 1980 var det väldigt många unga fackelbärare. Det var en mäktig syn.
Unga Örnar lade ned väldigt mycket pengar på ett avslutande fyrverkeri vid halvtiotiden bestående av vattenfall, fyrverkeribollar, fyrverkeripipor på marken och en och annan ryssbomb. Många minns väl de många stora vattenfallsfyrverkerierna vid Hässelängen på 1970-talet. Allra sist avslutades fyrverkeriet med tre kraftiga knallar från tre ryssbomber. Sen var allt slut och man gick eller bars hem av nyktrare kompisar.
Bland alla de grabbar som var med i olika källarband på den här tiden snackade man om möjligheten att få spela vid valborgsbrasan. Många unga hårdrocksgitarrister drömde att just på Hässelängen en valborgskväll ha en spelning till fyrverkeriet. Ström var inga problem då försäljningsbodarna badade i eget ljus. Att det ändå aldrig blev av kanske berodde på att Unga Örnar inte gillade hårdrock, fast troligare var nog att Hässelbys hårdrockband på den tiden aldrig var riktigt "spelfäiga" - det var mycket snack och lite verkstad bland alla som önskat sig och fått en elgitarr på någon tidig tonårsfödelsedag.
Dagen efter togs bodarna ned tidigt på förmiddagen. Då hade redan ungarna krupit omkring där och letat osmällda kinapuffar.
På 1980-talet fick de boende på Beata Sparres Gränd och Kvarnhagsgatan stopp på dessa stora överdimensionerade valborgsmässoeldar på Hässelängen med rökdoften som argument. Det blev ju ofta en stor eld och mycket rök.

På senare tid har det gått lugnare till. Brasan, som inte tillåtits bli för stor, arrangerades av Hesselby byalag. Vid brasan uppträdde oftast en kör, ibland med någon som leder, ibland spontant utan ledare. 2014 var hela arrangemanget inställt då för få personer ställde upp, och hur det ska bli i framtiden står väl lite i stjärnorna.
Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.