Fyrspannsgatan är från 1954 och går drygt en kilometer genom Hässelby strand. Den var en del av länsväg 8364 fram till 1992. Gatan fick sitt namn av stadsfullmäktige sent på kvällen den 25 januari 1954. Det var här på Fyrspannsgatan som man byggde de första bostadshusen i Hässelby strand. Den streckade delen av Fyrspannsgatan togs bort 1977, för att man skulle få ett sammanhängande gångstråk från Hässelby villastads östra delar till Grimstareservatet. Ett fyrspann är två par hästar som är förspända så att "framför de två stånghästarna går två hästar bredvid varandra såsom förlöpare".

Här ser man den delen av Fyrspannsgatan som tidigare gick mellan Melongatan och Friherregatan. Precis efter att man tagit bort denna del av gatan uppstod en hel del förvirring. Kantstenen på Friherregatan antydde att det fortfarande fanns en korsning på platsen. Det var mer än en bilist som ofrivilligt hamnade mitt i parken. Taxi och varubilar tog också gärna den genvägen. Vintertid försökte snösvängen ploga vad man trodde fortfarande var en gata.

Gatunämnden beslutade enligt skrivelse den 16 september 1976 att stänga av Fyrspannsgatan mellan Melongatan och Friherregatan. Genom den avstängningen erhölls ett sammanhängande gångstråk från Hässelby villastads östra delar till Grimstareservatet. Borttagandet av gatan skedde 1977. Bilden visar Ralf Österlings svärmor Ulla Österling med hunden Nappe invid den väg som sedan stängdes av.

På denna tidiga plankarta från 1953 ser man att man från början tänkt sig att Fyrspannsgatan skulle gå i en sväng tätt intill höghusen.

Denna byggnation består av två ihopbyggda niovåningars hus (Fyrspannsgatan 37-43 och 45-47). Husen byggdes 1955. Under 1956 skedde inflyttning i detta kvarter. Foto: Sune Sundahl.

Det tog ett bra tag innan balkongerna på dessa hus kom på plats. Bilden visar hur det såg ut innan man fick upp balkongerna. Irma Eriksson, som bodde med sin familj på Fyrspannsgatan 47, skrev en lite ironisk dikt om deras långa väntan på sina balkonger, och hur de, när de äntligen kom, blev lite av en besvikelse. Foto: Henrik Henrikson.

BALKONGEN Text av fru Irma Erikson Musik (melodi): På balkongen. 1. Det dyrt var att flytta, men tänk vilken nytta vi skulle få av balkongen. Till värden vi våga fram med en fråga hurdan blir balkongen? Jo, balkongen blir en lång en, blir skydd mot sol och vind. Men se vi e ej igång än, för vi bygger just nu på vind. 2. Så med varandra, och alla andra, tala vi om balkongen. Dagarna grydde veckorna flydde. Tystare blev lovsången. På balkongen, på balkongen får vi vänta höst och vår. På balkongen, på balkongen som vi kanske aldrig får. 3. Vi vänta och trodde, åh vad vi glodde uppå den första balkongen. På den blev det fel, så dom fick ett skäl att vänta ännu med balkongen. Den balkongen blev ballongen, som steg upp mot skyn och sprack. Svanesången för balkongen, på semester byggmästaren stack. 4. Nu sommaren gått och vinter vi fått, men inte en skymt av balkongen. Nu tror vi till jul, och det blir ju kul, för då får vi skotta balkongen. På balkongen, på balkongen kan vi sen vår julgran klä´ liksom mången på balkongen kan vi jule-ljusen sen se. 5. Vår väntan är slut. När vi tittar ut så ser vi bara balkongen. Ej himlen den blå och ej våra små ser vi för all betongen. Liksom fången på balkongen får jag sitta i min stol. På balkongen, på balkongen når ej in en gnutta sol.

Här kan man se hur balkongerna såg ut, när de äntligen kom på plats. De bestod av råa, gråa betongplattor med mellanliggande metallgaller. Redan 1956, när husen var nybyggda, och balkongerna successivt kom upp tyckte jag att de var groteskt fula. Foto: Henrik Henrikson.

Familjen Caesar 1968. De bodde på Fyrspannsgatan 37. Vi ser från vänster Britt, Sture, Björn, Hasse och Lasse. Bilden, som är tagen av sonen Börje Caesar, har han skickat till mig.

Spånga kyrkofullmäktige beslöt 1956 om att skapa ett provisoriskt kyrkligt centrum i Hässelby strand genom att hyra församlingslokaler i fastigheten Fyrspannsgatan 43. Där öppnade man söndagsskolan Strandhugget. På Fyrspannsgatan 43 hade sedan skomakare Bernt Alvar Åskag sin verkstad. Han bodde på Riddersviksvägen 114 i villastaden. Anders Bylund berättade: ”Jag minns skomakaren som höll till där. Var ofta där under vintrarna för att slipa mina skridskor. Skårslipning var det som gällde. Detta var i slutet av 60-talet och fram till mitten av 70-talet.” Lars Wikman minns också skomakaren: ”Jag bodde då fem trappor upp i 41:an och det var ju inte helt ovanligt att jag tog hissen ner för att konfrontera honom med ett par trasiga dojjor. Oftast kunde han limma ihop dem så att de gick att använda ett tag till.” Inger Johansson: ”Ibland kunde man ha tur att få gå till affären åt skomakaren och få en 25 öring som tack. Hans son Jan gick i min klass. Jag bodde också i 41an på 3 tr.” Monica Sillén: ”Det luktade så gott av läder!” Marie Rönnholm: ”Jo, jag gick också och handlade åt honom ibland på Ica och fick som tack lite kopparmynt, på lördagar när även frun var där kunde man även få 10-öringar och ibland någon 25-öring, och ja, det luktade så gott därinne. För övrigt bodde jag i 47:an 1962-1968 på 8:e våningen.” Sedan användes lokalen bland annat av Hässelby Cykelklubb.

Matbutiken vid Fyrspannsgatan 47. När den här ritningen gjordes var det ännu inte bestämt vad butiken skulle heta, så man skrev ”Hässelby självköp”.

Det var viktigt att butiken kom igång så fort som möjligt. Det fanns inga andra butiker i närheten. Butiken öppnade 16 december 1955, innan resten av huset var färdigt. Man ser här folk som tar sig fram förbi all byggbråte för att komma till butiken och handla. Melongårdens snabbköp på Fyrspannsgatan 47 hade en yta på 309 kvm. Det var en ICA-butik. Den förste ägaren hette Åke Larsson. Foto: Sune Sundahl.

En ritning över Melongårdens Snabbköp. Vi ser butikslokalen med alla hyllor där kunderna själva fick gå runt i butiken och plocka sina varor. Det var något ganska nytt på 1950-talet. Självbetjäningsbutiker i den här formen hade i Sverige bara funnits i knappt tio år. Även för personalen innebar det helt nya arbetsrutiner. Tidigare hade en expedit tagit fram alla de varor som kunden önskat och lämnat över disk. I snabbköpet gällde det i stället för personalen att fylla på i diskarna, exponera skyltställ så attraktivt som möjligt och sedan ta betalt vid de helt nya kassorna, som placerades vid utgången. Man kan se på ritningen att man trots allt behållit två diskar längst in i butiken, där kunderna fick hjälp med dels charkuterier, dels bröd. Snabbköpsbutiken ställde också helt nya krav på leverantörerna. Allt måste ju vara färdigförpackat. Detta i en tid då plasten som förpackning inte var utvecklad och mjölkförpackningar i papp inte var uppfunna. I början såg man de glasklara enliters mjölkflaskorna stå i sina backar vid varuingången på baksidan av huset. En liter vanlig mjölk kostade då 62 öre. Sedan fanns det så kallad V-mjölk (vitaminiserad) som var några ören dyrare. De glasklara mjölkflaskorna ersattes snart av bruntonade glasflaskor. Anledningen var den så kallade solsmaken, som mjölken fick i de klara flaskorna. I slutet av 1950-talet kom de första förpackningarna av de pyramidformade TetraPak för mjölk. Sedan kom mjölken i de fyrkantiga Brick-förpackningarna.

Lena Korsberg minns ICA-butiken: ”Den livsmedelsbutiken handlade jag åt mamma i. Man fick mala kaffet och det fanns en liten charkdisk.” Karin Hedh: ”Jag är uppvuxen med den ICA-butiken. Där fanns det ett stort kök där en köksa/husmor lagade mat till dom anställda och gjorde också vissa rätter som såldes över den manuella köttdisken.” Hasse Ekman: ”ICA-butiken på Fyrspannsgatan 47 handlade bröd från vårat bageri i villastaden, Hässelby Bageriet.” Åke Larsson sålde butiken den 31 januari 1967, och öppnade en ny butik i Stockholms södra förorter. Karl Erik Bredberg blev då butikschef för Melongårdens Snabbköp. Efter Bredberg blev Karl Holger Jansson butikschef för Melongårdens Snabbköp. Detta var 1968. Sedan övertogs butiken av Ola Jansson som blev den sista Ica-ägaren. Foto: Anders Eriksson.

Eva berättade i en epost: ”Jag och min man Bosse flyttade till Hässelby strand omkring 1976 till Fyrspannsgatan. Ica på Melongården blev "vårt" Ica. Ola Jansson var affärsföreståndare och hade i början flera anställda. Ola var toppen. När vår förstfödde son kom till värden 1980 beställde Ola hem blöjor i massor. Sonen hade lite problem med huden och Ola hjälpte oss att hitta rätt blöja. Aldrig något besvär, trots att affären var liten så man knappt fick plats. Om man gick in med barnvagnen kunde inte någon annan komma förbi. Man kunde inte heller vända med barnvagnen. Enda stället i affären man fick plats att gå om någon var framför charkdisken. Man kunde definitivt inte vända och gå tillbaka om det fanns kunder bakom en då fick man gå ut och in igen om man glömt något. Någon gång på 1980-talet var det en stor strejk, jag tror att det var någon transportstrejk och då fanns det inget bröd eller mjöl i affärerna. Mycket besvärligt när man hade barn. Men i "vårt" Ica fanns det ändå varje dag färskt bröd. Jag frågade hur det kunde ske. Då sade Ola att han själv åkte och hämtade bröd varje morgon innan butiken öppnade, för hans kunder skulle inte vara utan bröd. Sådan var han. I våra ögon den absolut bäste handlaren i stan.” Eva Nikkar-Larsson: ”När jag bodde på Fyrspannsgatan på 1980-talet, hade Ola hand om affären. Han var perfekt som affärsinnehavare. Han gjorde allt för kunderna.” Mia Brejcha: ”På 1970-talet kallade vi den Olas Ica och "storhandlade" där varje lördag.” Monica Uhmeier: ”ICA-Ola, närbutiken som fixade hemkörning eller hembärning när man förköpt sig.” Ulla Flodin: ”På sätt och vis saknar jag den affären. Den var nära och bra om man hade glömt något. Hur det än är så är det en bit till centrum, speciellt för de äldre.” Foto: Henrik Henrikson.

Vänster bild är från Morgontidningen. Bildtexten löd ”Så här kör varubilarna upp på trottoaren och utgör på så sätt en ständig fara för barnen.” I tidningen Västerort kunde man läsa den 20 september 1956: ”Hundratalet föräldrar i kvarteret Melongården har uppvaktat Stockholmshem. De anser att barnen får riskera ”liv och lem” på grund av en ström av bilar varje dag passerar omedelbart utanför husets portar på en slags lokalgata. Det rör sig i huvudsak om varutransporter till en affär i kvarteret. Initiativet hade tagits av fru Hjördis Edlund på Fyrspannsgatan 45. Bilarna som kör har god fart. Flera barn har fått sina trampcyklar överkörda och förvandlade till skrot.” Tidningen Aftontidningen skrev samma dag: ”I en skrivelse som överlämnades till direktör E. Norman i Stockholmshem står:” Omedelbart utanför våra portgångar passerar dagligen en ström nyttotrafik, huvudsakligen till Melongårdens Snabbköp. Några trottoarer eller annan plats som är skyddad för motorfordonstrafiken finns ej. Som föräldrar anser vi det vara en självklar rätt att våra barn utan risk för liv och lem skall kunna passera ut och in i portgångarna.” Skrivelsen var undertecknad av ett hundratal av hyresgästerna på Fyrspannsgatan 47. Ur Morgon Tidningen sommaren 1958: "Mammorna vid Fyrspannsgatan går i ständig oro för att deras barn skall bli påkörda när varubilarna kör upp på gångbanorna. Trottoaren och gatan ligger på privat mark och detta gör att polisen inte kan ingripa förrän en olycka sker – och detta vill nu mammorna förekomma. ”Vi har tröttnat på att varje dag oroa oss för våra barn när de ska ut till lekplatsen”, säger en av mammorna, fru Hjördis Edlund. Direktör E. Norman i AB Stockholmshem säger: ”Redan från början begärde vi ett av parkavdelningen tillhörigt område för att utvidga den trånga passagen. Detta gick inte för sig. Vi kan inte göra någonting åt de bilägare som parkerar på trottoaren eller parkerar på platser där vi satt upp förbudsskyltar.” Höger bild: Roger Hedh: ”När Holger Jansson var butikschef jobbade jag där som springgrabb och körde flakmoppen. Jag fick 5 kr/timmen. Jag tjänade mer i dricks.” Vid ett annat tillfälle nämns Thomas Hedh. Är det bröder? Även Thomas körde flakmoppe som bud. Sven Würtz mindes: ”Grabbarna Hedh körde hem matvarorna på flakmoppe. Minns när mamma ringde in beställningen veckovis. Service!” Sten Hederby: ”Jag körde moppebud där. Ett minne: fick 50 öre i dricks efter att i strumplästen ha kånkat in en jäkla massa varor inklusive drickabackar en trappa upp. Andra kunder, som exempelvis gamla arma pensionärer som jag gladeligen hjälpte av pur omtanke och som jag inte förväntade mig nåt av, kunde truga på mig en femma.” En kvinna bosatt i Fyrspannsgatan 47 berättade 2001: ”Det var först en ICA-butik. Sedan var det några utlänningar som provade på ett tag. Så gick den i kaputt.” Eva berättade: ”Tyvärr fick Ola ta hand om en större ICA-butik. Jag tror att det var i Täby. Efter det att han slutade gick det utför med affären. Det röjde inte många år innan den lades ner.” Ulla Flodin: ”Butiken gick utför i och med att Ola sålde, först till några som portade kunder redan från början och var allmänt otrevliga, sen till nån privat snubbe som nästan bara hade stora dunkar med olivolja !! och ingen mjölk.” Maude Lindahl berättade 2001: ”Det var flera som försökte få butiken att fungera. De sista var ungdomar. Det var på den tiden då det var modernt att öppna eget. De ringde mig och frågade om jag trodde det skulle löna sig. Jag svarade att om de tidigare inte hade klarat det trots att de var professionella, så var det knappast troligt att det skulle löna sig.”

Några bilder av Bengan Ljunggren runt Icabutiken 1974 där man ser att det ibland kunde bli trångt med alla varutransporter.

När matvarubutiken slagit igen så övertogs lokalerna av Hässelby Veterinärpraktik, som grundades av Inger Karlsson 1977. Hon drev ensam praktiken fram till år 2002, då Ann Strander kom som kompanjon. Praktiken flyttade då till nya och ljusa lokaler på Fyrspannsgatan 47. De här husen på Fyrspannsgatan fasadrenoverades under 2002. Då målade man fasaderna och entréerna fick nya belysningar och ny klinker på väggarna. Nya balkongräcken monterades också. Äntligen togs de gamla fula balkongräckena bort. Foto: Henrik Henrikson.

Börje Caesar sitter på en klipphäll utanför de två butikerna som låg på gaveln till huset Fyrspannsgatan 47, tobaksbutiken och damfriseringen. Foto: Anders Eriksson.

Av de två butikerna på husgaveln låg till vänster Anders Rahms tobaksaffär. Den öppnades i november 1955. Björn Aschan: ”Jag handlade också ofta hos paret som hade tobaksaffären i hörnan på huset där affären Melongården låg. Han hade en skadad tumme som fascinerade mig som barn." Eva Dahlberg: ”Dit kunde man smyga iväg på någon rast och köpa lite godis, fast man inte fick ha det i skolan. Det fanns både 2-öres och 5-öres kolor, så man kunde få rätt mycket godis för 25 öre. Ja det var tider det.” Lena Korsberg: ”Tobaksaffären var en äldre man och hans fru som hade. Ettöres saltisar tror jag det fanns, vi blev så sura när han inte räknade utan skopade upp bara i påsen!” Karin Hedh: ”Tobaksaffären drevs av paret Rahm som alltid var så trevliga, jag fick ofta gå in bakom disken och slå på den stora kassaapparaten. En kvinna berättar 2000: ”Tänk när det var tobaksaffär där. Ungarna kom från skolan. De sprang och köpte godis jämt.” Maud Lindahl: ”När min son var fyra år 1959 fick han köpa en Dinky-toys-bil i den tobaksaffären. Den kostade då en krona.” Den tobaksaffären var också en allmän skvallercentral på den tiden då folk väntade på att kvällstidningarna skulle komma på eftermiddagarna med budbilen. Lilian: ”Tobaksaffären är nedlagd sedan länge. De som hade den blev gamla och ingen ville ta över. Det var ju så kolossalt litet. Det fanns inga bra utrymmen bakom. De som hade tobaksaffären bodde ju här i området.” Butiken lades ner i början på 1970-talet. Sedan innehades lokalen av Annicas Hundvård. År 2009 fanns där Salong Häir hos Malin. Som granne låg till höger Damfriseringen Evy. Den öppnade i november 1955 och lades ner under 1970-talet. Den drevs, enligt uppgift ”av en tuff tjej som var förre sin tid.”

Vänster bild: När husen var nybyggda fanns det piskbalkonger på taket. Denna bild från 1960-talet är från Fyrspannsgatan 45. En familj har åkt med hissen upp för att titta på utsikten. Den lilla flickan Lisa Jansson lutar på huvudet framför sin kusin. Höger bild: Thomas Eklund har skickat in en bild av några av barnen på Fyrspannsgatan under 1960-talet.

Grannsamverkan kunde på 1950-talet vara mycket stor. Här på Fyrspannsgatan 81 hade man arrangerat en julgransplundring i trapphuset. Trots att det uppenbarligen var mycket trångt hade man tagit ut bord och stolar och firade med saft och fika. Bilden är inskickad av Gertie Ellburg.

Husen har i dag fortfarande kvar mycket av sin ursprungliga exteriör. Entréerna har originalportar med den gamla numreringen. Det översta husets fasader har en tidstypisk färgsättning med vita effektlinjer. Det huset har porthandtag och handtagsplattor med djurmotiv från olika delar av världen. De övriga husen i gruppen har entréer med koppartak. På de flesta lägenhetsdörrar finns orginalringklockorna kvar, konstruerade likt gammaldags roterande cykelklockor. Foto: Henrik Henrikson.

Några av gårdens barn omkring 1958 utanför Fyrspannsgatan 87. Bilden inskickad av Susanne Holmeryd Fredriksson.

De 229 bostäderna i husen nerför backen vid Fyrspannsgatan 53-109 hade ritats av arkitekt Åke Porne. Husen började byggas senare under 1954, och var några av de allra första husen som byggdes i Hässelby strand. Att man förlade nybyggnationen alldeles intill Hässelby Villastads begravningsplats skapade dock en del slitningar i början. För många i Hässelby Villastad blev genomförandet av den nya stadsplanen för Hässelby Strand något av en brutal råsop. Man tyckte begravningsplatsens omgivningar skövlades och skräpades ner under byggtiden. Det ifrågasattes också om arbetstakten vid exploateringen verkligen måste vara så hög att sprängningar behövde störa pågående begravningar. Sedan kunde folk i de nyinflyttade hyreshusen runt omkring begravningsplatsen visa jordfästningsakterna irriterande uppmärksamhet och barn i mängder hängde ibland i stora skaror vid kyrkogårdsgrindarna och tittade genom gallerverket på vad som försiggick. I tidningen Västerort kunde man läsa: ”Ett våldsamt 50-årskalas i bäste Delsbostil utspelades häromdagen vid ett bygge vid Fyrspannsgatan, strax intill Hässelby begravningsplats. Festen slutade med slagsmål mellan två byggnadsarbetare, som till tillsammans med ytterligare tre anställda vid bygget vid 13-tiden fördes till Spånga polisstation. 50-åringen, som arbetade vid bygget, var indirekt orsak till uppträdet. Han bjöd på brännvin i ganska rikliga mängder för att celebrera sin högtidsdag. Redan tidigt på morgonen började festandet. Frampå förmiddagen hade flera av deltagarna i födelsedagsfesten fått sig lite för mycket av det bästa, och under en palaver råkade två av byggnadsarbetarna i luven på varandra. En byggnadsingenjör tyckte att det hela gått för långt och larmade spångapolisen, som ryckte ut med två radiobilar. Fem av de mest berusade fick följa med i bilarna och har nu efterräkningar för fylleri att vänta. Den slagne hade fått så kraftiga skador att han måste föras till sjukhus. Sedan han förbundits fördes han till sitt hem”. Man flyttade in i husen under 1955 utom lägenheterna längst ner i backen där man kunde flytta in först under 1956. En av hyresgästerna, fru Maud Lindahl, som hade bott i samma lägenhet sedan huset byggdes berättade att de flyttade in omkring luciadagen 1955. Inte mycket var färdigt då. För att kunna ta sig in i huset fick man balansera på spångar fram till porten. Utmed Fyrspannsgatan löpte värmekulvertens ledningar som två oändliga ormar. Efter inflyttningen kom snickare och gjorde klart i köken. På den öppna gården mellan husen fanns då grandungar kvar där man de första somrarna kunde plocka blåbär. En annan hyresgäst, som bott i samma trerummare sedan början i samma område, erinrade sig den första hyran. Den var 240 kronor per månad. Foto: Henrik Henrikson.

Gertie Ellburg berättar till denna bild: ”En gulnad diabild från början av 1960-talet, Fyrspannsgatan, fotograferad från vår lägenhet i 81:an. Kyrkogården skymtar på andra sidan gatan. Min pappa, yngsta syster och äldsta bror vid hans bil, plus en granne som också bodde i 81:an.”

På Fyrspannsgatan 107A fick 1956 persiennfabriken Masterindustri AB sina lokaler. Sedan hade en veterinär sin praktik i dessa lokaler. (1956 hade porten numreringen 109). Foto: Lennart Månsson.

På Fyrspannsgatan 109 fanns från början barndaghemmet, eller som det hette då barnstugan, ”Hermelinen”. Det invigdes 1 januari 1956 med 40 platser. Där finns nu den lokala hyresgästföreningen Fyrspannet (1956 hade porten numreringen 111). Inger Johansson minns: ”Jag gick på lekis i gula husen på Hermelinen med fröknarna Kerstin och Doris. Det var verkligen en idyll.” I oktober 1960 kunde man läsa i tidningen Västerort: ”Resultatet blev klent för den tjuv som en natt i förra veckan tog sig in i barnträdgården vid Fyrspannsgatan 109. Han hade brutit upp föreståndarinnans skrivbord och troligen räknat med att komma över det belopp, ungefär 1000 kronor, som hon dagen innan inkasserat i avgifter av barnens föräldrar. Men efter den senare tidens många inbrott i barnträdgårdarna låter föreståndarna numera inte några pengar ligga kvar i lokalerna, vilket tjuvarna tydligen ännu inte blivit medvetna om.” Bilden inskickad av Inger Johansson.

De lokalerna där barnstugan legat övertogs senare av den lokala hyresgästföreningen ”Fyrspannet”. Dessa lokaler, som tog 30-35 personer, kunde uthyras för fester, barnkalas och dylikt. Där fanns kyl, frys, diskmaskin, CD-spelare samt tallrikar, glas och bestick för den ”stora eller lilla festen och högtidligheten”. Foto: Henrik Henrikson.

Gångtunneln genom huset vid Fyrspannsgatan 87 hade länge ansetts grå och trist, otrygg och otrivsam – men så fick den denna fina blomstermålning. Mannen bakom verket, Jonathan ”Ollie” Josefsson, hade 20 år bakom sig som graffitimålare. Resultatet blev en tolkning av en trädgård som blommar året runt. Jonathan beskriver själv målningarna: ”Jag har tecknat av olika blad, blommor och bär som jag sedan har lagt ihop till kompositioner.” Foto: Henrik Henrikson.

Efter huset på Fyrspannsgatan 109 svänger gatan uppför i en S-kurva. Politikern Björn Björnström (s) lade den 18 november 1968 in en motion där han påpekade att Fyrspannsgatan mellan Spiralbacken och Bruksvägen, som består av en ganska brant uppförsbacke, är trafikfarlig i synnerhet under vintern då halka kan inträffa. Varningsskylt med farlig kurva eller med halkvarning borde uppföras. Björns idé beaktades inte. Foto: Henrik Henrikson.

På denna bild kan man i fonden se bygget av bostadshuset på Fyrspannsgatan 111 – 121. Det huset uppfördes 1964. Det var från början tänkt som ett kategorihus med 42 lägenheter för i första hand personal vid kraftvärmeverket i Hässelby strand och sjukhusanställda. Kraftvärmeverket hade under en viss tid haft svårt att få erforderlig personal, därför att man inte kunnat ställa bostäder till förfogande. De skiftarbetande bland de anställda var speciellt beroende av att bo nära verket – de slutade ibland sin tjänst mitt i natten när de allmänna kommunikationerna inte fungerade. Mot denna bakgrund hade elverkets ledning vänt sig till staden och begärt hjälp med bostadsproblemet. Genom en stadsplaneändring ställdes ett bergigt parkområde i kvarteret Rumsfilen till förfogande, och där byggde man nu detta trevåningshus. Jag var med på detta husbygge. Jag var då sjutton år. Men byggubbarna var tuffa och tyckte att de kunde ge mig de skitigaste jobben. Jag stod där nedanför husgaveln och drog spik ur de bräder som de kastade ner till mig, eller så fick jag skrapa bort betong från gjutformarna. Alla de trista skitjobben fick jag göra. När det var dags för lunch vid niotiden på förmiddagen tog vi alla fram våra matlådor, som stått flera timmar i det brännheta värmeskåpet som hängde på väggen i en av futtarna. Maten hade blivit torr och hård i det heta skåpet, men man var hungrig och glufsade ändå i sig allt. Denna byggnad var det allra sista hyreshuset som på flera år byggdes i Hässelby strand. Foto: Henrik Henrikson.

Så här såg huset på Fyrspannsgatan 111 ut efter att det blivit färdigbyggt. Foto: Henrik Henrikson.

Här, på krönet av Fyrspannsgatan, invid Spiralbacken, har man planer att någon gång i framtiden bygga flera nya bostadshus. Dessutom ska man lägga till en våning på huset Fyrspannsgatan 111. Utseende på husen är inte fastställt.

Vänster bild: Fyrspannsgatan går utmed kraftvärmeverket och kommer ner till bostadshusen med portarna 123-161. Här ansåg man på 1950-talet att det var helt olämpligt att bygga bostadshus så nära värmeverket. Bostäderna befarades bli odrägliga genom koldamm, lukt och buller från verket. Andra stadsläkaren avrådde 1956 dessa byggen. Men då hade man redan börjat bygget utmed Fyrspannsgatan och hälsovårdsnämnden ställdes inför fullbordat faktum. Borgarrådet Agrenius kommenterade att dessa bostäder borde reserveras åt verkets egna arbetare. ”De kommer säkert att trivas trots nämndens varningar för det störande grannskapet. Blir fruar och barn irriterade en smula, får de nog riklig kompensation i form av gott humör hos männen då dessa slipper långa resor till arbetsplatsen.” Husen byggdes och det blev väl, nu när man har facit i sin hand, inte fullt så sotigt och bullrigt som man befarat. Bild från Expressen. Höger bild: Samma hus idag. Foto: Henrik Henrikson.

En tidig bild av Fyrspannsgatan 1957, med de husen som man tyckte låg för nära kraftvärmeverket. Foto: Olle Widfeldt.

Från dessa hus har man en fin utsikt över Mälarens vatten. Foto: Åke Kronqvist.

I juni 2009 började busslinjen 119 från Hässelby villastad gå utmed Fyrspannsgatan, i stället för via Melongatan. Här är hållplatsen vid Hässelby strand centrum. Foto: Henrik Henrikson.

Fyrspannsgatan fortsätter sedan genom Hässelby strands centrum. Denna bild visar hur tunnelbanestationen såg ut innan ombyggnaden. Till vänster ser man blomsterkiosken och Strandgrillens kiosk. Tunnelbanestationen invigdes den 18 november 1958. Pressbyrån öppnade samtidigt. Senare under 1960-talet tillkom Blomsterkiosken. Den fanns kvar till 2007. Korvkiosken blev 2003 hamburgergrill Strandgrillen och 2007 Metins Grill KB. Foto: Henrik Henrikson.

2014 hade den gamla stationen rivits och man byggde upp det nya stationshuset, som en del av det nya centrumet i Hässelby strand. Ingången till tunnelbanan syns mitt i bilden. Foto: Henrik Henrikson.

Här i centrumet har Fyrspannsgatan stängts av för biltrafik. Endast transporter till fastigheterna är tillåtna. Där Fyrspannsgatan slutar vid Maltesholmsvägen ligger ett 17 våningar högt hus, vilket var inflyttningsklart 2016. Höghuset i Hässelby strand centrum blev snabbt eftertraktat. 2017 såldes en liten tvåa för 2,7 miljoner kronor - ett rekordpris för Hässelby. Det var en tvåa på våning 16. på 37,5 kvadratmeter. Den har sjöutsikt från kök, vardagsrum och sovrum. Foto: Henrik Henrikson.

Fyrspannsgatan tar slut med en rondell vid Maltesholmsvägen. Denna rondell kom till 1997.Här ser man att denna första version av rondellen hade fullt med höga träd. Foto: Henrik Henrikson.

Sedan, under ombyggnaden av Hässelby strands centrum, tog man bort rondellen och ersatte så småningom den med denna version, helt utan träd. Den mycket spartanskt urformade rondellen har av några damer på eget initiativ klätts med ett konstnärligt utformat tyg. Foto: Robert Thonander.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.