Vindruvsbacken ligger i det område som på planeringsstadiet på 1950-talet kallades ”Hässelby strand II”. Område begränsades av Maltesholmsvägen, som kallades huvudgatan, och Aprikosgatan, som kallades matargatan. Området var helt obebyggt och till största delen skogsmark med starkt kuperad terräng. Berget gick ofta i dagen. Från matargatan skulle det utgå återvändsgator, ”...från vilka man når fram till bebyggelsens olika delar, så att varje trapphus kan nås med bil.”

De flesta husen i området skulle bli sjuvånings smalhus, men i områdets östra del föreslog man en liten grupp fyravånings punkthus, och det var det som blev Vindruvsbacken. Marken ägdes av Stockholms stad och skulle upplåtas med tomträtt.

Allt detta fastställdes den 30 mars 1953.

Flygfoto där man börjat röja i skogen för gatorna i Hässelby strand, men ingen bebyggelse har ännu påbörjad. Ungefär i mitten av bilden syns att man avverkat en platt yta uppe på en höjd. Där skulle Vindruvsbacken ligga.

I Familjebostäders regi skulle fyra stycken 4-våningars punkthus med fasadtegel byggas vid Vindruvsbacken.
Man lade våren 1955 ut om ett anbud på uppförandet av de fyra husen. Byggfirman Allan Mörlin åtog sig att bygga dem, och satte omedelbart igång.

Byggfirman Allan Mörlin hade precis börjat bygga de fyra husen på Vindruvsbacken, när firman den första november 1955 försattes i konkurs. Det var en av de största byggkrascher som inträffat i Stockholm. Skulderna rörde sig om den då enorma summan 2,5 miljoner kronor.

På grund av konkursen såg inte de fyra husen kunna bli färdiga i tid. Familjebostäder fick dock tag i några andra byggfirmor som tog över och slutförde bygget.
Man kan på fasaden se skillnaden mellan de nedantill billiga och ojämna tegelstenarna som ungefär mittpå ersattes av den nya byggfirmans jämnare tegel av högre kvalitet.
Foto: Henrik Henrikson.

Året är 1956 och de fyra husen på Vindruvsbacken är nästan färdigbyggda, medan de omgivande husen inte har kommit lika långt. Vindruvsbacken är en 180 meter lång återvändsgata från Aprikosgatan, och vändplan ligger 37 meter över havet.

De fyra husen på Vindruvsbacken har fyra tvårumslägenheter i varje plan, utom på bottenplanet, där en av lägenheterna har blivit en enrummare. Ritningen är från mars 1955.

Vindruvsbacken 14 fotograferat 1956 från huset Vindruvsbacken13. Huset i bakgrunden ligger på Krikongränd är inte färdigbyggt. Planen mellan husen är någorlunda plan, och de bulliga 1950-talsbilarna är parkerade lite hur som helst. De fyra husen rymmer totalt 66 lägenheter och man planerade en parkeringsplats per elva invånare. Om man räknar tre personer i varje lägenhet så skulle det bli 18 parkeringsplatser.
Foto: Olle Sandell.

De fyra husen på Vindruvsbacken blev klara 1956 och inflyttningen skedde under samma år.

Anne-Marie Dahlin minns: ”Där bodde jag i nr 11 från 1956 till 1962 (hette Åkerberg då). Minns att vi hade frysbox i nr 13. Jag gick även i lekskola i 13.”

Ann Sandell, som växte upp i nr 13 berättar: ”Kul att du påminde om frysboxarna som delade plats med cyklarna i cykelrummet. Vi hade box nr 1, och lekskolan gick jag i på förmiddagarna, kanske var vi lekkamrater?”

Barnträdgården Vindruvsbacken 13 togs i bruk 1 februari 1957. Det var en av Hässelby strands första barnträdgård. Där fanns plats för 40 barn. Det kallades då för barnstuga, och den drevs av Stockholms stads barnavårdsnämnd.

Denna ritning från våren 1955 visar hur lekskolan såg ut i början - 105 kvadratmeter, fördelade på 4 rum. Lokalerna har förändrats flera gånger under årens lopp, men man har i stort behållit själva rumsindelningen. Expeditionen användes också som isoleringsrum, där man höll barn som visade på att de var smittade av någon sjukdom, tills föräldrarna kom för att hämta dem.

En av de första grupperna på den nyöppnade barnstugan slutet av 1950-talet. Barnen hade vid detta tillfälle bildat en orkester med hemmagjorda ”instrument”, bland annat maracas gjorda av ketchupflaskor.

Flickan till vänster stod på ett podium och hon fick vara dirigent. Fröken styrde upp det hela med sitt piano.
Bilden är inskickad av P-O Brunell, som själv är med på bilden. Han sitter på stolen längst till höger.
Många år senare känner flera av barnen igen sig: Sittande på golvet är från vänster Birgitta Lidback, Bengt Johansen, Ann-Marie Åkerberg, Tomas H Bremer plus en okänd. Han som sitter till vänster om pianisten och har en maracas i handen är Peter Rustas. Eva Svensson står längst till höger i rutig klänning.

En annan grupp med barn från samma tid. Även här har man arrangerat en orkester med de hemmagjorda instrumenten. Denna gång står en pojke på det lilla podiet för att vara dirigent.

Charlotte Stolzenberg minns den tiden: ”Jag gick där hösten 1959, från fem års ålder. Vi var en grupp som fick gå där i två år. Vi lärde oss så mycket. Sy, knyta skosnören, uppträda för föräldrar etc. Frukt skulle vi ha med oss, men helst inte apelsin, för det kladdade så mycket.”

Lotta Söderqvist berättade: ”Jaa, där gick jag med. Jag älskade lekis. Fröknarna som jag hade hette Tant Lollo och Fröken Tove. Jag har för mig att lekiset hette Mården.

Barnstugans uteplats där barnen kunde leka,
enligt de första planerna 1955.

Vindruvsbacken 14 och 11.

Om vi ska vara lite tekniska för några minuter:
Dessa punkthus har sockel av betong. Husens fasader är av röd tegel. Fasad i hörnbalkonger är klädd med eternit, övriga balkonger med spritputsade fasader. Husen har indragna entréer med ursprunglig glasad teakport med sidoljus med smala lufter. Fönsterbågar och karmar är inklädda med vit plåt. Balkongerna är indragna med något utskjutande bottenplatta. Balkongernas fronter är av vit småsinuskorrugerad plåt, delvis genombrutna med gallerräcke och med svarta järnräcken. Balkongerna är placerade i hörn och mitt på fasaden.

På taken ser man TV-antennerna, en för varje lägenhet. Man hade ännu inte några centralantenner.

Eftersom lägenheterna i de fyra husen ligger i alla väderstreck, så är trapphuset placerat mitt inne i byggnaden.
Foto: Henrik Henrikson.

Några av pojkarna på daghemmet står vid tvättrännan i tvättrummet och gör rent utrustning som de använt i sin skapande verksamhet av något slag. Längst till höger står P-O Brunell.

Dagisbarnen leker kaffebjudning med sina bakelitdockor. Hängslen var tydlilgen populärt. Kan det vara i påsktid (det står en porslinstupp mitt på bordet)?
Bilden inskickad av Charlotte Stolzenberg.

Sykorgen har kommit fram mitt på bordet och fröken lär barnen att sy korsstygn, efterstygn och kanske också kråksparkar.
Bilden inskickad av Charlotte Stolzenberg.

På 1960-talet. Höger bild inskickad av Ann Sandell. Vänster bild vet jag inte vem som har fotograferat.

Benämningen daghem ändrades 1975 till förskola. Den här förskolan fick namnet ”Mården”.
Under 1977 byggde man in några nya väggar (markerat med rött) så att man fick en avskilt kök och ett nytt sovrum för barnen.

Förskolan hade nu blivit ett föräldrakooperativ. Barnens föräldrar fick jobba på förskolan en dag varannan vecka, enligt ett fastställt schema. Det kunde bli lite knepigt att få igenom hos några av föräldrarnas arbetsgivare.

Även förskolans uteplats gjordes om under 1977
för att bättre vara anpassad till barnens behov.

I samma hus som förskolan fanns 1978 en verksamhet som erbjöd en effektiv bantningsmetod till de som ”älskar livet och god mat”.

Från bostaden på Aprikosgatan 18 hade Izabella Zel 1994 denna utsikt bortåt Mälaren i fjärran och Vindruvsbacken i förgrunden.

Omkring år 2000 erbjöds de boende på Vindruvsbacken att få inglasade balkonger. Vad man kan se, så här efteråt, var det inte många som nappade på det erbjudandet.

Här låg från första början en liten brant trappa uppifrån Vindruvsbacken. Men eftersom detta är närmaste vägen för de gående som skulle till centrum och tunnelbanan så bytte man, efter en uppmaning från Hässelby Strand Socialdemokratiska stadsdelsförening, ut trappan mot en backe med lagom sluttning. Murverket är i natursten.
Foto: Henrik Henrikson.

Husen på vindruvsbacken är murade i en tegelarkitektur som på mitten av 1950-talet var populärt, men som några år senare blev allt ovanligare. Teglet är handslaget och får med färgnyanser och ritsade fogar en levande yta, lika vacker nu som då husen byggdes. Det kompletteras med omsorgsfulla entrépartier och smidesdetaljer.

Trots att Vindruvsbacken ligger mitt bland alla höga hus i Hässelby strand, så är området, på grund av sitt läge, ett lugnt och stillsamt område.
Foto: Henrik Henrikson.

Den privata deltidsförskolan på Vindruvsbacken fick namnet Vindruvan.
Föreståndare i början på 2000-talet var Birgitta Spathon.

2002 gick elva barn i förskolan Vindruvan tre timmar om dagen. Förskolan var visserligen vid den här tiden ett föräldrakooperativ, men det drevs av två före detta lärare. Föräldrarna bidrog bara med städning.

År 2002 beslutades att Vindruvan inte längre skulle få bidrag från staden, och då tvingades förskolan att lägga ner.

Svenska kyrkan i Hässelby försökte en tid att hålla förskolan igång, men minskat medlemsantal gjorde att även de, trots högljudda protester, lade ned sin förskoleverksamhet på Vindruvsbacken.
Foto: Henrik Henrikson.

År 2001 var de fyra husen på Vindruvsbacken fortfarande ganska välbevarade, även om en eldsvåda 2001 totalförstört en av lägenheterna.

Under de närmaste åren försökte Familjebostäder hyra ut lokalerna där förskolan legat: ” Lokal Barnstuga 106 m2 i markplan lämplig som daghem eller liknande. 105 kvm fördelat på 4 rum.”
Men lokalerna förblev outhyrda.

De fyra husen fick nya balkongräcken 2006, och 2009 var det dags för stambyten.
Foto: Robert Thonander.

Förutom förskolelokalen hade Familjebostäder ytterligare en källarlokal på Vindruvsbacken. Den låg i port 14. Där fanns ett utrymme på 30 kvadratmeter, som skulle kunna passa som ett kontor eller en hobbylokal. Lokalen som bestod av ett rum med pentry och toalett.

År 2003 fick man en ny hyresgäst i förskolelokalen. Det var den internationella rörelsen Ananda Marga (ungefär "Sällhetens stig") som öppnade sin engelsk-svenska förskola där. Den hette Sunrise Playschool, och den arbetade i enlighet med Neo-Humanistisk pedagogik.

Förskolan hade en hög personaltäthet och små barngrupper. Språket inom förskolan var engelska och svenska. Verksamheten arbetade efter ”Circle of love” vilket syftade till att ge barnen självständighet och självkänsla, kunskap om demokrati och respekt inför livet. Metoden i förskolans undervisning var enligt rörelsens hemsida en blandning av österländsk filosofi och västerländsk vetenskap.

Men med tiden uppenbarade sig en mängd oegentligheter i förskolans verksamhet. Stockholms stad ville därför 2009 dra in tillståndet för denna förskola. Föreningen bakom Sunrise Playschool hade varken kompetens eller förmåga att driva förskolor, ansåg utbildningsförvaltningen.
”Det vi mer och mer har sett i den här förskolan är oacceptabelt dåligt för barnen. Så här kan man inte fortsätta att ha det”, sade Kristofer Wallin på utbildningsförvaltningen. ”Under det senaste året har vi fått klart för oss att de har en intern konflikt på förskolan och i föreningen som de inte klarar av att hantera.”

Sommaren 2009 blev verksamhetschefen för förskolan uppsagd, och förskolan saknade därmed helt administrativ kompetens. Föreningen som drev förskolan har inte avhjälpt allvarliga missförhållanden trots påpekanden och beslut om föreläggande. Verksamheten stängdes därför 2009 av Stockholms stad.

Familjebostäder sålde 2012 ett stort antal fastigheter i västra Stockholm till bostadsbolaget Willhem AB. Där ingick de fyra husen på Vindruvsbacken.

Lokalen i källaren i port 14 verkade vara omöjlig att hyra ut, så man funderade på att bygga om den till en lägenhet. Arkitekt Oskar Sejnäs fick år 2020 i uppdrag att rita ett förslag.
Han ritade detta utkast till en tvårumslägenhet på 43 kvadratmeter. Man skulle få ta bort en vägg, sätta igen en dörr till resten av källaren och öppna upp en ny dörr. Willhem AB tyckte att lösningen kanske var lite väl dyr.
Förslaget arkiverades.

Aktiebolaget "Hässelby international preschool" har sedan 2020 en förskola på Piongränd i Hässelby strand. 2025 öppnade man en ny avdelning i lokalerna på Vindruvsbacken 13. Där fick förskolans lite äldre barnen gå, De kallades för "lions".

Ute på den lite igenvuxna lekgården kan man i ett hörn hitta resterna av den sandlåda som anlades för 70 år sedan, år 1957.
Foto: Henrik Henrikson.

Entrén till förskolan har fått en ny dörr av aluminium samt ett nytt skärmtak.
Foto: Henrik Henrikson.

Hösten 2025 fick arkitekt M. Jerjis i uppdrag att göra ett nytt försök att rita om det källarutrymme i port 14 som man ville bygga om till en bostadslägenhet. Utifrån skulle man komma till den planerade lägenheten genom att gå nerför den här trappan till källaren.
Foto: Henrik Henrikson.

Till vänster ser man hur källarutrymmena ser ut idag, 2026, före ombyggnaden. Där ligger den källarlokal som man inte lyckats hyra ut genom åren.
Till höger, markerat med gult, ser man den planerade tvårumslägenheten, som skulle bli på 37 kvadratmeter.

Det är de här fönstren som ska släppa in ljus i den nya lägenheten. Det måste bli dunkelt därinne med en balkong precis tätt ovanför.
Foto: Henrik Henrikson.

De röda tegelhusen på Vindruvsbacken med Hässelby strands skyline i bakgrunden.
Foto: Sanna Styrsven.