Kanaan ligger i den södra delen av Grimsta vid Mälarstranden omgivet av Grimstaskogen. Där finns i dag en kaféverksamhet intill Kanaanbadet.

Området ligger definitivt utanför Hässelby, men faktum är att för länge sedan, när det var ett torp, tillhörde det Hässelby under en period.
Foto: Henrik Henrikson 1968.




Upphovet till torpen Kanaan och Galileen verkar ha varit några små backstugor. I slutet av 1600-talet gjorde bönderna i Vällingby en röjning nedanför berget och på 1710-talet låg här en backstuga omgiven av en liten kåltäppa.

Nere vid sjön hade man samtidigt uppfört en liknande byggnad - Kaanans föregångare. De bibliska namnen förekommer inte förrän på 1730-talet; Gallileen nämns första gången i 1734 års husförhörslängd.

Torpet Kanaan har jag markerat med rött på den här kartan.



Det är sparsamt med noteringar som visar att Kanaan och Gallileen tillhört Hässelby. Tidigaste notering jag kunde hitta då Kanaan tillhört Hässelby är 1748.
Den 30 September detta år utarrenderades Kanaan av riksrådet Gustaf Bonde till landskamreraren Paul Gustaf Bergman på 15 år för ett årligt arrende av 150 daler kopparmynt eller att man ställde upp med 3 dagsverken i veckan.
Torpet hade innan 1748 innehafts av assessorn Biörner.

Kanaan syns längst ner till höger på kartan och Hässelby kan man se upptill på kartan.



Det verkar inte finnas någon bild av det ursprungliga torpet Kanaan. Detta är en bild av orangeriet, som låg en bit upp i backen från stranden sett.

Man kan undra varför torpen här omkring har bibliska namn. Enligt en berättelse skulle Greve Gustaf Bonde, som var herre till Hässelby slott på 1750-talet, ha hittat på namnet Kanaan för att ingjuta biblisk respekt bland sina underlydande på godset. Ett torp kallade han för Kanaan, en närbelägen stuga för Oljeberget och två andra torp för Galiléen och Samarien.
Mer troligast är att de bibliska namnen har tillkommit under väckelserörelser på 1700-talet. I en förteckning över Hässelby torp av Gustaf Bonde från den 20 nov 1758 finns torpen Kanaan och Galileen med.
Foto: G. Selling.



Hässelbys herre Gustaf Bonde d. y. lät på 1750-talet bygga nya boningshus till såväl Galileen som Kanaan, ”hwarest en gammal gubbe förut bodde i en liten koija par kappeland till kålgård och annat nyttiande”.

Stugan kallas i jordeboken ”Grimsta backstuga”. Den 1 oktober 1761 utlämnades det på 15 års arrende till handelsmannen Jean Martin Altin emot 150 daler kopparmynt under de första två åren och därefter 300 daler kopparmynt.
År 1786 utarrenderades någon del av Kanaan på 50 år till rådmannen i Stockholm Johan Dreyer, som, att döma efter ingressen i arrendekontraktet, förut innehaft torpet eller åtminstone en del av det. Arrendeavgiften bestämdes till 55 riksdaler 26 skilling. 8 rundstycken Specie. Till uppförande av nytt boningshus erhöll arrendatorn utsyning i Hesselby skog. Han fick alltså tillstånd att avverka träd för att med virket bygga ett boningshus.
En annan del av Kanaan arrenderades 1786 av den stockholmske grosshandlaren Jacob de Ron senior. Det är först vid denna tid som stockholmarna på allvar börjar upptäcka naturen och söker sig ut i de vackra omgivningarna, där en mängd gamla torp omvandlas till sommarställen. I sitt bekanta verk om Stockholm från åren omkring år
1800 talar Johan Elers om hur ”smaken och lusten fallit på lantegendomar, små hemmansdelar och torp utom Staden”. I den vackra dalgången ner mot Mälaren lät de Ron anlägga en vidsträckt trädgård med kryddsängar, fruktträd, lusthus, ”gångar och plantagier”, orangerihus och dammar. Men här fanns även, förutom bostadshuset, en ladugård, ett stall samt åkrar och ängar.
Inget av denna anläggning finns idag kvar.



Kanaan hade tidigare även varit en sjökrog.
Huset var byggt dels av timmer, dels av grovt korsvirke, utvändigt reveterat med kalkbruk och struket med ljusröd kalkfärg med undantag för de brädbeklädda knutarna, ”kapiteler” och fotsocklar, vilka var målade i grå oljefärg.
Huset, vars ålder var okänd, innehöll en våning samt inredd vind. Måttet var ungefär 30 x 8 meter. På östra långsidan uppbar fyra kolonner en öppen balkong. Vid den norra gaveln fanns dessutom en i korsvirke och spontade bräder uppförd tillbyggnad, som var struken med ljusröd ”flamfärg”.
I första våningen fanns en förstuga, till vänster två rum med eldstäder, ett kallrum och ett stort kök. På den högra sidan låg en sal, fyra mindre rum och ett skänkrum med hyllor.

Att man hade drivit en krogrörelse i Kanaan är alltså tydligt. Och det verkar också som om man haft goda möjligheter att också hysa nattgäster. En svängtrappa med fjorton steg ”med oljemålad carrier” förde nämligen till vinden, som innehåll förstuga, korridor och sex rum med nio garderober.

Av husets olika rum hade tre franska papperstapeter, fem svenska, tryckta dito och sju limfärgsmålade väggar. Förstugorna var försedda med vitstrukna papperstapeter. Salen på nedre bottnen var utrustad med en öppen spis av ölandssten. Värmen i övrigt ombesörjdes av tio kakelugnar, såväl dekorerade som enklare. Finast var förmodligen fyra stycken runda, kulörta kakelugnar på träfötter.



Till Kanaan hörde även ett brygghus och en bagarestuga av timmer av okänd ålder, som låg ungefär sju meter från stranden. Här inrymdes även ett badrum och på vinden fanns dessutom två små kammare med eldstäder. Byggnaden var vit med gula knutar. På västra sidan fanns en liten balkong uppburen av fyra oljemålade kolonner. Beträffande interiören kan nämnas att väggarna i badrummet var ”boiserade och oljemålade” och att de små vindsrummen hade gröna papperstapeter. I rummen stod också två grönglaserade, runda kakelugnar. Byggnadens mått anges till 20 x 12x4,5 alnar (ungefär 10x6 meter).

Ett flertal smärre byggnader revs så sent som 1882. Där fanns en smedja, en spannmålsbod, en källare, en mjölkkammare, ett stall, ett fähus, ett svinhus och en trösklada.

Som grindstuga till Kanaan byggdes Samarien. Denna, liksom Gallileen, är sedan länge rivna.



1821 omnämns ”Grimsta ett mandat frälse jemte Kanaan och Galileen”; de senare var torp underlydande Hesselby säteri.

Kanaan såldes 1823 av Hässelbys ägare Gustaf Trolle-Bonde till sekundchefen för livregementets dragoner överste Fredric Burenstam för 5 000 riksdaler Banko. Därvid överenskoms, bland annat, att säljaren under 27 år d. v. s. till den 14 Mars 1850 skulle stå för, och betala, avgiften för Kanaan, något som Hässelby ägare med tiden verkade ha glömt bort, eftersom domstolen dömde honom att fullgöra denna skyldighet. Efter det var inte längre Kanaan en del av Hässelbygodset.

Kanaan köptes 1881 av snusfabrikören Knut Junglöf som rev huset och uppförde en ny byggnad, det hus som står där än i dag. Denna byggnad ligger på samma plats som den ursprungliga.

Byggnaden är välbevarad och är en god representant för den sjönära sommarbebyggelsen från andra hälften av 1800-talet.
Foto: G. Selling.



Från 1930-talet till början av 1950-talet, med undantag för krigsåren då huset användes som beredskapsförläggning för officerare, fungerade anläggningen som ungdoms- och lägergård med tältplatser och bad.


Stockholms stad tog över anläggningen i början av 1950-talet och drev sommartid barnbadsverksamhet. Huvudbyggnaden har från 1953 använts som kafé, vilket det fortfarande är.
Där hittar vi i dag Kanaans Trädgårdskafé.


Strax öster om huvudbyggnaden anlades en inhägnad badanläggning med en administrationsbyggnad och två omklädningsbyggnader och badbryggor för simskoleverksamhet.
På denna bild sitter några barn på Loviselundsskolans skolgård och väntar på badbussen till Kanaanbadet. På 1980-talet tog denna epok med badbussar, bullar, mjölk och bad vid Kanaan slut.
Bild inskickad av Lasse Sten.

Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.