Villan Karlshäll, som låg i Hässelby strand, lär ha byggts på 1850-talet. Tomten var på ungefär 5000 kvadratmeter.
Det faktiskt ganska pampiga bostället Karlshäll låg i sluttningen nedanför den plats där parkleken Stråket i Hässelby strand i dag ligger. Den förste som bodde där var skepparen Nils Johan Petersson (född 1822) med hustrun Christina Vilhelmina Öberg (född 1825). De hade tre barn.

Enligt kyrkoboken bodde här sedan arbetskarlen Carl Fredrik Flodin (född 1833) med hustrun Emma Vilhelmina Edling (född 1838). Nästa familj var fiskaren Johan Jansson (född 1836) med hustrun Maria Lovisa Berg (född 1825). De har dottern Emma Josefina (född 1857). Efter mannens namn i kyrkboken står: "drunknad 16/9 1861". Efter denna tragiska händelse avflyttade hustrun och dottern den 29/11 samma år.

Nästa hyresgäst var gårdsskomakaren Peter Magnus Vindblixt (född 1829). Han åtföljdes av hustrun Emma Carolina Petersson (född 1828) och dottern Ottiliana Amanda (född 1861).

Konstnären och grafikern Arne Scheding, som bodde på Strandliden, målade 1990 denna bild av Karlshäll ur minnet.

En karta från 1954 visar var Karlshäll på den tiden låg. Den stora vägen från Karlshäll var den vägen som finns kvar än idag, mellan Maltesholmsbadet och Hässelby slott. Men förr fanns det även en annan väg norrut mellan bergknallarna från Karlshäll till torpet Loviselund. Detta var en naturlig sträckning i den bergiga terrängen, och det var utmed den vägen som tunnelbanan mellan Hässelby strand och Hässelby gård kom att dras.

På Karlshäll bodde omkring 1865 Thomas Petersson, en ung skeppare, i trettioårsåldern, tillsammans med sin nio år äldre hustru och deras två barn. Skeppare Thomas Petersson hade på sin båt en liten besättning, bland annat en matros som hette Ålund. Denne matros stal en gång en större summa pengar av skepparen.
I tidningen Aftonbladet kunde man den 20 september 1867 läsa följande: ”En matros, som heter Ålund, stod i dag inför poliskammarens skrank, för af honom förliden gårdag begången stöld av penningar till icke obetydligt belopp. Han hade nemligen tillgripit 130 riksdaler från sin husbonde, skepparen Thomas Petersson från Hesselby i Spånga. Ålund begick sitt tillgrepp under seglatsen dit. Skepparens penningar hade varit förvarade i kajutan; och skyndade tjufven, så snart skutan kommit till land, att rymma derifrån. Ålund blef, sedan anmälan om stölden till detektiva polisens kontor inkommit, noga efterspanad och inom kort anträffad. Han nekade i början, men erkände slutligen hvad emot honom angifvits. Ålund, hvilken förut varit straffad för stöld, häktades genast. Han hade uppköpt det mesta af hvad han stal uti kläder och skodon. Stölden är remitterad till rådhusrätten.”

Skeppare Thomas Petersson flyttade med sin familj familj några år senare från Karlshäll in till Stockholm 1870.

Karlshäll hade tre rum och kök i bottenvåningen, och två rum på övervåningen. Huset hade också en källare och en vedbod.

På torpet Karlshäll flyttade sedan torparen Gustaf Erik Jakobsson in, tillsammans med sin hustru Eleonora Bergström och fem barn. Att en torpare flyttat hit kunde betyda att greven på slottet ville ha garantier för ett mera intensivt jordbruk.
Där bodde också skeppare Per Johan Andersson med hustrun Vendela Christina Carlsson. De hade två barn.
Vid mitten av 1870 talet uppstod tvistigheter om arrendet och då nämns även Sjöträdgården i handlingarna. Sjöträdgården blev den nya arrendeegendomen som omfattade 24 tunnland. Man vågar nog dra den slutsatsen att även Karlshäll ingick i det nya arrendet.

Enligt uppgift från fotograf B. Englund var huset målat i gult. Teckning av Jonny Lönberg.

I fortsättningen tycks Karlshäll endast vara uthyrt till sommargäster. Villan hyrdes ut på 1890-talet med en del möbler för 350 kronor om året.

Gerd Ribbing berättar i sina barndomsminnen: ”Att årligen utbjuda sommarvillorna utmed Mälaren: Maltesholm, Karlshäll, Kalvudden, Kanaan och allt vad de heter, var inte någon sinekur. Det gällde att få hyresgästerna att acceptera hyran och att få greven att acceptera gästerna. Före utflyttningarna från staden skulle också de delvis möblerade villorna storstädas, grundligt, sängkläder vädras samt inventarierna kontrolleras, liksom också skedde före gästernas höstflyttningar tillbaka till Stockholm.”

Den vänstra annonsen är från 1914. Man poängterade att sommarvillan låg endast en timmes båtresa inifrån stan.
Mittenannonsen är från 1926. Nu nämner man också att på en halvtimme kan man ta sig ut till Hässelby med bil.
Högra annonsen är från 1930. Nu lockar man med att sommarvillan ligger vid en ”hundra meter lång strand”.

När Stockholms stad 1932 köpte in Hässelby gods med all mark så fick de som bodde där rätt att en tid framåt fortsätta att hyra sina hus. På Karlshäll fick därmed en herr E. Emilsson fortsätta hyra villan möblerad för en sommarhyra på 700 kronor.

På 1930-talet fick Stockholms Flickscoutsdistrikt använda Karlshäll som sitt sommarhem. En kvinna berättade om att hon mindes att när hon var ”under 15 år” så cyklade hon och väninnor till flickscoutstugan Karlshäll. Det skulle alltså ha varit i slutet av 1930-talet. Stugan var för alla flickscoutgrupper i Stockholm, som delade på stugan. De kallade stället för "scoutstugan".
Foto: B. Englund.

Karlshäll stod under 1950-talet mest och förföll. Huset utsattes för inbrott och annan skadegörelse. 1952 planerade man att Spånga folkparks fritidsgård Karlshamn, som var närmaste granne, skulle få överta Karlshäll. Fritidsgården var trångbodd och behövde nya lokaler. Föreståndare Willas Wilén tog med öppna armar emot stadens anbud att få överta Karlshäll, förutsatt att frågan kunde lösas ekonomiskt. För att Karlshäll skulle kunna användas som annex till fritidsgården måste huset renoveras grundligt. Under vintrarna skulle då Karlshäll kunna användas som raststuga för skidåkare. Stockholms stads ungdomskonsulent Axel Brandt hade inspekterat Karlshäll och godkänt planerna. Karlshäll kom därmed att disponeras av Barnavårdsnämnden och användes som utflyktsmål för nämndens ungdomsgårdar.

In i det sista var man helt övertygade om att villan skulle bevaras och räddas åt framtiden. I Morgon Tidningen kunde man den 18 maj 1953 läsa om Karlshäll: ”… Skogen är tyst och mot strandklipporna frasar Lambarfjärdens grå vågor. Det är först när man kommer till områdets gräns mot söder och sydost, till Karlshäll, som något liv kan påträffas. I den tämligen ruckliga byggnaden nere vid stranden står Stig och Bo Leander från Ängby ungdomsgård i med allsköns snickerier och pyssel. Huset skall rustas upp för sommarsäsongen, då alla Brommagårdarna får hålla till här ute. Hur länge – det vet ingen…”
Foto: B. Englund.

På denna planritning från 1955 har jag markerat Karlshäll med rött. Till vänster syns den blivande bebyggelsen på Strandliden och uppe till höger kan man se en del av husen som skulle byggas invid Maltesholmsvägen. Nere till höger har man ritat in var man tänkte att Sparrisbacken skulle ligga.

Vid stranden började Strandlidens bebyggelse växa upp. På denna bild från 1957 av Kjell Bävergren kan man se Karlshäll skymta till höger.

Detta flygfoto är taget samma år. Mitt i bilden syns Karlshäll, i slänten nedanför parken Stråket, som på den här tiden användes som upplag för byggmateriel och överblivet bråte.

Karlshäll i maj 1958. Fotograf af Petersens. Bilden beskrevs: ”Karlshäll, cirka 30 meter öster om kvarteret Marmorbordet vid Hässelby strand. Gulmålat. Foto från söder.”

Ett flygfoto som visar Karlshäll ett år innan byggnaden revs.

Alldeles intill det gamla torpet, som nu förfallit bortom all räddning, växte bebyggelsen vid Strandliden upp.
Fotograf: af Petersens.

När stadsdelen Hässelby strand planerades att bebyggas med bostadshus, så fanns det inte längre plats för de sommarvillor som låg nere vid stranden. Redan under våren 1953 bestämdes att torpet Karlshäll skulle rivas för att man under marken avsåg att bygga en pumpstation.
Bild från Tornkammarens facebooksida.

1958 var Karlshälls historia slut och huset revs. I dag finns inga spår kvar. Torpet stod ungefär där barnen samlats på bilden.
Foto: Henrik Henrikson.