 |
|
|
|
1911 brann det häftigt i en brännugn på Lövsta sopstation. Elden var intensiv och arbetarna på ugnen kunde inte släcka den utan hjälp. Men på den tiden fanns det ingen brandstation i Hässelby så man fick tillkalla hjälp från brandkåren inne i Stockholm.
|
|
De anställda på Lövsta fick bistå och hjälpa till med släckningsarbetet.
|
|
1914 blev Hässelby ett municipalsamhälle. Då insåg man att samhället måste ha en egen brandkår.
Hässelby frivilliga borgarbrandkår bildades den 1 mars 1918 och året efter stod själva brandstationen på Brändövägen i Hässelby villastad klar.
Borgarbrandkåren bestod av ett tjugotal frivilliga Hässelbybor som skulle vara beredda att rycka in om ett larm gick. Det fanns alltså aldrig någon fast anställd personal. Manskapet larmades per telefon via växeln på telefonstationen, men också genom en handdriven siren, som fanns på brandstationen.
|
|
|
Den första utrustningen som Hässelby borgarbrandkår fick 1919 bestod av en handdriven vattenspruta.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
Till höger ser vi kårens första brandchef, Karl Viktor Vikstrand. Han kom som trädgårdsarbetare 1903 till Hässelby från Nyköping. Han var först anställd som trädgårdsarbetare hos Edgard Erikssons handelsträdgård, men sedan öppnade han en egen handelsträdgård.
|
|
|
Hässelby brandkår bestod på 1920-talet av 20 personer. Det var Hässelbybor som frivilligt ställde upp som brandmän när det behövdes.
|
|
Åkare Emil Holgersson tyglar hästen framför den motorspruta som man fick på 1920-talet.
Foto: Harry Grip.
|
|
Barbro Jernström berättade om denna bild:
"En bild på borgarbrandkåren i Hässelby Villastad. Vilket år är för mig inte känt. Borgarbrandkåren var från 1 mars 1918. Här ser vi några av mannarna. Mannen till höger om mannen i mörk uniform är min farfar Nils Larsson. Han var motorskötare. Till vänster om mannen i mitten sitter tror jag farfars svåger Sven Karlsson."
|
|
|
Annandag påsk 1927 hade det utbrutit en kraftig eldsvåda i Pensionat Humble på Bergtorpsvägen i Hässelby villastad (nuvarande Rosbacken). Det var en kraftig vind den dagen så elden hotade hela tiden att kasta sig över till bredvidliggande villor, och den närmaste och mest utsatta var brandkåren till och med tvungen att skydda med brandsegel. Trots att tre ledningar lades ut var det omöjligt att rädda huset, och det enda brandkåren kunde göra var, att se till att elden inte spridde sig.
Lilla motorsprutan kunde återvända till brandstationen vid 7-tiden, men den större delen av brandmanskapet måste stanna på brandplatsen ända till kl. 10 på förmiddagen.
Redan kvällen före, på själva påskdagen, hade brandchefen Wikstrand i Hässelby alarmerats vid niotiden från pensionatet på grund av eldsvådetillbud. En flaska denaturerad sprit hade ställts intill ett fotogenkök, som exploderat, varvid gardinerna hade fattat eld, och när brandchefen kom till platsen var väggarna och golvet i köket svartbrända.
Elden släcktes dock relativt snart, och när brandchefen lämnade pensionatet vid elvatiden bedömdes att all eld var släckt. Brandchefen Wikstrand sade sig med bestämdhet vara övertygad om, att annandagens eldsvåda omöjligen kan ha varit en följd av fotogenköksexplosionen. Polisen trodde ändå att trots allt en gnista blivit kvar och gjort, att elden på nytt hade flammat upp.
|
|
Under släckningsarbetet vid pensionatet på Bergtorpsvägen hämtade man vatten nere vid Mälaren.
Bild inskickad av Rolf Österling.
|
|
Manskapet uppställt framför det nerbrunna pensionatet Humble. Huset som var försäkrat till fulla värdet, äges av agronom C. S. Humble, men ungefär en och en halv månad före eldsvådan hade fru Humble överlåtit pensionatsrörelsen på annan person. Lösöret var oförsäkrat.
Bild inskickad av Rolf Österling.
|
|
|
Hässelby borgarbrandkår fick också släcka de bränder som uppstod på Lövsta sopförbränningsanläggning. Här har en järnvägsvagn med hushållssopor fattat eld.
|
|
|
Det viktigaste nu för Hässelbykåren var att få en egen brandbil. I det stora området Hässelby gick det i längden inte att endast ha en hästdriven motorpump.
Per-Rune Flenning berättade:
"Somrarna var festernas tid i Villastaden. Folkparken var en populär och idyllisk samlingspunkt. Mest populära var brandkårsfesterna som den energiska borgarbrandkåren ordnade för att få pengar till nyanskaffningar." Bilden visar en av dessa brandkårsfester i Folkets Park.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
Efter cirka tre år hade man fått ihop så pass mycket pengar att man 1936 kunde köpa en öppen brandbil med motorspruta.
Det blev en Ford V8. Motorpumpen hade en kapacitet på 1600 liter per minut. Trycket kunde gå upp till 6 kg. Vattentanken rymde 900 liter. Det var plats för 14 man på bilen förutom chauffören. Denna brandbil hade Hässelby brandkår sedan i sin tjänst under många år, från 1936 till 1962.
|
|
|
Det visade sig att bilen var för stor för brandstationens dörrar så en av dessa fick byggas om, av brandmännen själva eftersom samhället inte hade några pengar till detta. Det var den vänstra dörren som fick huggas upp och göras bredare och högre.
|
|
|
Under åren fick Hässelby frivilliga brandkår åka på många larm,
Foto: Harry Grip.
|
|
|
Alla mannarna samlade någon gång på 1930-talet.
Övre raden från vänster: Sten Victorin, Teodor Andersson, Sven Karlsson, Hugo Sandell, Karl Eriksson, Karl-Axel Wikstrand, George Andersson, Torsten Karlsson, Harald Jacobsson, Johan Malmkvist.
Nedre raden från vänster: John Victorin, Harry Olsson, Gunnar Lagerholm, Sven Victorin, Tage Karlsson, Erik Blomberg.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
Under kriget deltog man också i luftskyddsövningar. År 1939 skapades en reservbrandkår, oftast med äldre män, som skulle ersätta ordinarie personal vid eventuell mobilisering. Dessa män fick armens hjälmar i stället för brandkårens elegantare hjälmar.
|
|
|
Hässelby slott brann 1941. Det var den 21 januari som en av flygelbyggnaderna hade fattat eld. Brandmännen fick den gången kämpa oavbrutet i tio timmar i den stränga vinterkylan innan elden var släckt.
|
|
Lars Erik Widell berättade 2014:
"Jag bodde som liten i huset bredvid brandstationen i Hässelby i tio år (1943-1953). På måndagskvällarna hade brandkåren övningar och jag träffade många av brandmännen genom åren. Speciellt "Farbror Erik" som alltid körde brandbilen och därför var på stationen ofta för att serva bilen på olika sätt.
På andra sidan vårt hus låg en liten fabrik som jag tror tillverkade detaljer i plast eller bakelit. En natt i början på 1950-talet började fabriken brinna. Någon larmade brandkåren. Larmet togs emot på Johannes brandstation mitt inne i Stockholm. Det sägs att larmoperatören blev så "till sig" (dvs. stressad) av att en fabrik brann att han genast larmade ut yrkesbrandkåren i Bromma men glömde att väcka brandmännen i frivilligbrandkåren. Han kom dock på misstaget efter cirka tio minuter och väckte dem.
När den förste borgarbrandmannen kom till Hässelbys brandstation, stod där Brommas brandbil och ett par brandmän från Bromma ville komma in och hämta mer slang. Det pratades länge efter denna händelse om att Bromma var först bara vid ett enda tillfälle under de 14 år man skulle bistå Hässelby frivilliga borgarbrandkår, och det var när det brann i ett hus 200 meter från Hässelbys brandstation!!"
|
|
|
Hässelby brandkår disponerade även denna brandbil med en lätt motorspruta. Det var en Volvo LV 125 DS årsmodell 1941. Den gick i tjänst 1941-1968.
Bilen var utrustad med en pump som klarade 1200 liter per minut. Vattentanken rymde 500 liter vatten. Olle Schaureks hustru Ingrid kan man skymta till höger på bilden.
Foto: Rune Melander.
|
|
|
För eldsläckning på bland annat Lambarön disponerade brandkåren en roddbåt, vilken användes av borgarbrandkåren för transport av personal och materiel. Omlastningen från bil till båt var emellertid tidskrävande. Även farten på vattnet var ju självfallet låg, eftersom man fick ro för hand.
Därför fick brandkåren på 1950-talet en aluminiumbåt på en trailer, med utombordsmotor och en bärbar motorspruta.
Foto: Rune Melander.
|
|
|
Brandmännen syns här med sin brandsläckningsbåt med kraftvärmeverket i bakgrunden. Lättmetallbåten brukade förvaras på brandstationen, och fick köras ner till stranden på en kärra efter brandbilen.
|
|
I januari 1963 kunde man läsa följande lilla tidningsnotis:
"En sirén till brandbilen på den obemannade brandstationen i Hässelby stals natten till onsdagen. Tjuvarna tog sig in i lokalerna genom att slå sönder brandskåpsglaset där nyckeln förvarades. Väl inne i lokalen hade man monterat bort en sirén från brandbilen."
|
|
Brandkåren åkte ibland runt till barnen på skolorna i omgivningen, och visade hur man skulle göra om de råkade ut för en eldsvåda. Här får eleverna på Hässelby villastadsskolan öva att hoppa ner i ett brandsegel.
Foto: Harry Grip.
|
|
|
Hässelby villastads borgarbrandkår utvecklade en sällsam aktivitet under sina sista verksamhetsmånader. Man tände på gamla uttjänta hus i villastaden, som ändå skulle rivas och såg till att de brann ner till grunden.
|
|
I november 1964 brände man, på beställning, ner torpet Smedshagen. Rolf Nordin berättar om detta tillfälle:
"Ett av Hässelbys borgarbrandkår sista uppdrag var att bränna ned torpet Smedshagen i Hässelby villastad. Medan stallet brinner i högan sky vänder brandmännen ryggen till och poserar glatt för fotografen. En något absurd situation.
Brandkåren tog officiellt ingenting betalt men tog gärna emot en gåva till sin verksamhet. För nedbränningen av Smedshagstorpet bjöd byggmästare Harry Karlsson brandmännen på en god middag!"
I bakre raden ses från vänster: Ivar Jacobsson, Nils Wikstrand, Bengt Lindkvist, Karl-Axel Wikstrand, Herbert Victorin, Yngve Söderlind, Lennart Wikstrand, Folke Kårsjö, kårchefen Sven Karlsson, Gösta Jakobsson och Georg Andersson.
I främre raden från vänster: Olle Schaurek, Bertil Olsson, Sven Edvin Karlsson, Erik Eriksson, Gunnar Olsson och Karl-Gunnar Lindros.
|
|
|
Hässelby frivilliga borgarbrandkår avvecklades den 31 december 1964. Sedan fick den nya brandstationen invid Lövstavägen nära Johannelunds tunnelbanestation ta över.
Här står trotjänarna uppställda vid den högtidliga avtackningen.
I bakre raden från vänster: Yngve Söderlind, Kalle Lindros, Olle Schaurek, Erik Eriksson, Erik Blomberg, Sven Edvin Karlsson, Bertil Olsson, Ivar Jacobsson, Herbert Wiktorin, Bengt Lindkvist, Gösta Jacobsson.
I främre raden från vänster: Karl-Axel Wikstrand, Nils Wikstrand, George Andersson, Sven Karlsson, Folke Kårsjö.
De fick Svenska Brandkårernas Riksförbunds medalj och diplom för lång och trogen tjänst.
|
|
|
Brandkårsverksamheten hade lagts ned 1964 men den gamla brandstationsbyggnaden stod kvar. Den användes under en tid som idrottsförvaltningens verkstad.
Byggnaden blev i början av 2000-talet märkt med ett litet q i detaljplanen, vilket innebär att den har ett kulturhistoriskt värde, och det finns särskilda regler för vad som får göras med huset. Det får inte rivas, exteriören får inte förvanskas och stommen inte ändras. Beteckningen "k-märkt" finns ju inte längre. Istället märks intressanta hus med ett litet q i detaljplanen.
Foto: Hans EB Andersson.
|
|
|
2004 byggdes brandstationen om till en familjevilla. Byggnaden totalrenoverades och rymmer nu sex rum och kök. I tornet som tidigare användes för att torka brandslangarna finns idag två rum, och på tornets tak finns en terrass med utsikt över hela Hässelby.
|
|
I samband med renoveringen hissades huset upp en halvmeter.
Foto: Hasse Ekman.
|
|
|
Den gamla brandstationen är nu bostadshus sedan den 1 maj 2012. En familj med två döttrar flyttade då in i den nyrenoverade byggnaden.
|
|
Brandstationsbyggnaden blev 2016 tilldelad Hässelby hembygdsförenings byggnadsvårdspris. Det är främst exteriören som har behållit sin karaktär från forna dar. Berndt Sehlstedt visar upp diplomet som sedan överlämnades till husets ägare.
Motiveringen löd: "Brandstationen har tack vare varsam och pietetsfull ombyggnad kunnat bevara sin ursprunglighet och sitt formspråk. Den utgör en omistlig del av Hässelby byggnadshistoria som berättar om en epok då många av Hässelby Villastads offentliga samhällsfunktioner inrättades och byggdes."
Foto: Henrik Henrikson.
På högra bilden tar den familjen som bor i huset emot priset av Eva Löfman, prisjuryns ordförande.
Foto: Bengt Pettersson.
|
|