Ett plan störtar i Hässelby villastad 1953
Text: Henrik Henrikson.
Efter att tagit del av intern text från F8 Flygflottilj,
kan jag nu återge händelseförloppet mer detaljerat, än vad tidningarna kunde få fram.
Bilder: SL, Expressen och Dagens Nyheter

Den 1 december 1953 startade några SAAB 29 B från Barkarby flygplats vid tvåtiden på eftermiddagen för en övning i anfallsstrid rote mot rote, det vill säga att två plan övar strid mot två andra plan. SAAB 29 B var en flygplansmodell som kallades för flygande tunnan. Gruppchef för den här roten var flygstyrkechefen, löjtnant Haage, och 20-årige fältflygare Berglund var tvåa.
Problemet började genast efter starten. När de två planen nått 75 meters höjd, anmälde Berglund att han fått motorstopp. Samtidigt slog vitgrå rök ut från motorns utloppskon. Planet höll då en fart på ungefär 450 kilometer i timmen.

Nu gällde det att tänka snabbt. Gruppchefen bedömde, att Berglund aldrig skulle hinna komma upp på betryggande höjd så att han skulle kunna hoppa i fallskärm. Han fick därför order om att i stället försöka nödlanda.

Berglund steg till cirka 100 meters höjd och fortsatte därefter i svag glidflykt. Gruppchefen ansåg att terrängen var ogynnsam för nödlandning och uppmanade därför Berglund att landa på vattnet i Mälaren utanför Hässelby. Berglund ropade i radion: ”Jag försöker sätta kärran på gärdet öster om Hässelby station.”

Några sekunder senare ändrade Berglund sig. Förmodligen därför att han förstod att det skulle vara omöjligt att manövrera flygplanet med lämplig fart ner på det lilla fältet. Han meddelade att han i stället tänkte landa ”på vägen” – och då avsåg han den väg som hette Odalvägen i Hässelby.

Gruppchefen uppmanade Berglund att kontrollera att spärrventilen var tillslagen. Berglund svarade att han gjort detta men att det inte hjälpte. Berglund hade därefter manövrerat för att försöka få ner planet på Odalvägen – han hade alltså flugit in mot vägen i dess längdriktning och fällt ut fulla vingklaffar.

Flygplanet kolliderade emellertid med trädtopparna vid vägkanten. En del av höger vinge slets loss och det gick inte längre att kontrollera planets vilda framfart. Helt utan kontroll tog planet mark i 18° vinkel ungefär 100 meter längre bort. Det hade då en hastighet av upp emot 250 km/timmen. Piloten kastades ur planet vid nedslaget. Planet fortsatte omkring 50 meter och stannade slutligen i trädgården till hörnfastigheten Odalvägen – Blomkorgsvägen. Det var ett under att inte bebyggelsen eller människor träffades av planet eller delar, som slungades vida omkring.

På en karta från den tiden har jag markerat var flygplanet slog ner.

Pensionären och ägaren av villafastigheten Odalvägen 38, Erik Albert Johansson arbetade i sin trädgård när olyckan inträffade. Han höll på att lägga ner avloppsrör på tomten.

”Jag hörde det braka i träden”, berättade Johansson, ”hoppade upp ur diket och kikade. Just då slog flygplanet ner mitt framför mig och gick runt. Jag kände luftdraget och var nog bara några meter ifrån.”

Hr Johansson berättar vidare:

”Jag sprang över vägen där flygplanskroppen hamnade och bultade på för jag tänkte jag skulle försöka hjälpa ut flygaren om han var där inne. Men så hörde jag jämmer från vägkanten några meter tillbaka och fick se att flygaren låg där. När jag tog i honom visade han tydliga livstecken. Folk kom till och då vi var rädda för att det skulle ta eld – det luktade bränsle överallt – bar vi försiktigt bort flygaren till en annan trädgård.”

Medan hr Johansson och de tillskyndade bar flygföraren i säkerhet på granntomten larmades polis och brandkår av köpman Carl-Erik Berglund, som bor på Odalvägen 30, ungefär där planet började meja av trädtopparna.

Den 20-årige jaktpiloten Karl Göte Berglund hade redan efter starten varskott flygflottiljen på Barkarby att han skulle behöva nödlanda. Därför dröjde det inte många minuter förrän F8:s katastrofberedskap var på platsen med ambulans och bärgningsvagnar samt sjuksköterska.

Berglund fördes genast i flottiljambulansen till Karolinska sjukhuset. Han hade en svår chock och omfattande kroppsskador. Skallbenet var intryckt med komplicerade skador. Vänstra överbenet var brutet och bägge armarna krossade på flera ställen. Han var hela natten fortfarande medvetslös. Det är främst de svåra skallskadorna som gjorde Berglunds tillstånd så allvarligt. Sjukhuspersonalen gjorde allt som stod i deras makt, men Berglund avled påföljande dag på grund av sina svåra skador.

Senare kunde man konstatera att piloten inte hade hunnit öppna huven på planet före nedslaget. Men tydligen hade han i alla fall hunnit lossa stolsremmarna, eftersom man efteråt fann dem frikopplade och de hade inga tecken på skador.

Ett tiotal villor kring olycksplatsen blev under någon dag avskurna från elström och telefon till följd av de nedrivna elledningsstolparna.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.