Pomonaparken är en liten och bergig skogspark i Hässelby villastad.
Den ligger mellan gatorna Edelundavägen, Blomodlarvägen, Albert Landbergs gränd och Sandviksvägen.

Det kan vara lite knepigt att hitta fram till parken. Det finns egentligen flera entréer, men de har med tiden "övertagits" av privatpersoner, så att de upplevs som privata tomter. Men från Edelundavägen går en riktig väg in till parken.




Mellan Edelundavägen 14 och 16 går denna stig in som leder till Pomonaparken.
Stigen hette från 1950 Pomonastigen, men är numera namnlös. Ännu tidigare hade denna stig namnet Kristinavägen.

Bli inte förvånad om man i de närmaste husen undrar varför folk smyger omkring där uppe,
även om de vid det här laget borde veta att parken är allmän mark.
Pomonaparken fick sitt namn 1953.




Pomonaparken ligger på en kulle, helt omgiven av villor.
Den består av naturmark som domineras av hällmark med tallskog med inslag av lövträd som ek, lönn, rönn och björk.
Man ser urberget sticka fram och man kan finna flera kojbyggen i skogsdungen.

Förskolegrupper från den närmaste omgivningen brukar besöka parken.
En perfekt lekplats för små barn, då ingen biltrafik kommer i närheten av parken.




Uppe på höjden finns en grund från ett tidigare vattentorn som byggdes 1926
och nyttjades för bevattning vid handelsträdgårdarna i omgivningarna.



Här kan man se resterna efter de ledningar
som gick från Mälarstranden upp till vattentornet.


År 1926 bildade 58 stycken trädgårdsmästare i Hässelby bolaget AB Mälarvatten.
Det var de som byggde detta vattentorn uppe på höjden av Pomonaparken.
Insatserna i bolaget skulle motsvara var och ens beräknade vattenförbrukning och avgiften skulle enligt gjorda kalkyler inte överstiga 25 öre per kbm.



Det började med att man anskaffade en 15 meter hög hydrofor som då var Skandinaviens största.
Den hade tillverkats av AB. M. Faerden, en mekanisk verkstad inne i Stockholm.
Den firman anlade troligtvis även den anslutande vattenledningen nerifrån Mälaren och den pump, som fick upp vattnet till vattentornet.

Här ser vi den otympliga vattenbehållaren när den anlänt 1927 efter den besvärliga transporten inifrån Stockholm.
Denna hydrofor baxades upp på höjden och byggdes in så att det blev det vattentorn,
som sedan länge stod där uppe i Pomonaparkens högsta punkt.




Det blev också ett utmärkt utsiktstorn från vilket man hade en vid utblick över samhället.
Vattnet som pumpades upp till detta vattentorn var orenat sjövatten
och var egentligen bara avsett att användas för bevattning av blommor och grönsaker.
Men det hände väl att någon även använde vattnet för att släcka törsten.
Man kunde ju alltid tillsätta lite ”fruktsalt” för att få bort den unkna smaken.




Vattentornet är sedan länge borta och i dag finns bara detta betongfundament kvar uppe i Pomonaparken.

1949 blev Hässelby ansluten till Stockholms stads vattennät,
men det tog ytterligare en tid innan alla hushåll i villastaden kunde få tillgång till friskt dricksvatten.
Vattentornet monterades ner någon gång på 1960-talet.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.