Johannelund är Stockholms tunnelbanas allra minsta station. Den har bara lite drygt 1.400 resande per dag. Det kan man jämföra med T-centralen som har cirka 240.000 resande varje dag.
Det tar 29 minuter från Johannelund in till T-centralen.
Stationen Johannelund har SL:s förkortning JOL.
Foto: Henrik Henrikson.

I allra första början fanns det inte någon tunnelbana alls planerad i trakten av Johannelund. I dispositionsplanen för området 1946 hade man tänkt att järnvägslinjen mellan Spånga och Lövsta skulle få ett sidospår bortifrån Hässelby villastad fram till till det stora industriområde som planerades i Johannelund. Det järnvägsspåret skulle förgrenas i många spår, så att alla industritomterna skulle kunna nås med järnväg. Ett av spåren skulle dessutom leda till ett planerat helikopterfält.

I Stockholms förstadsblad 1949 stod: ”I dispositionsplanen för södra Spånga har [Hässelby]banan tillmätts stor betydelse som förbindelseled till planerade industriområden norr om Hässelby slott.”

För att underlätta orienteringen har jag markerat platsen för den framtida Johannelunds tunnelbanestation med gult och Hässelby slott med rött.

I Stockholms generalplan från 1952 visas hur man på den tiden tänkt sig tunnelbanans sträckning i Hässelbytrakten. Ungefärliga stationer har markerats i Vällingby, Hässelby gård och bortåt villastaden men ingen station var ännu planerad i Johannelund.

På detta flygfoto, som man kunde hitta i Expressen den 11 februari 1953, ser man att ingen bebyggelse då var påbörjad i Hässelby. Tunnelbanans ungefärliga sträcka är inritad i bilden. Tre ringar med bokstaven T visar var de tre yttersta tunnelbanestationerna planerades. Den närmaste stationen är den blivande stationen i Johannelund.
Från början hade man bestämt att Johannelunds station skulle ligga vid ett industriområde, och därför skulle tågen endast stanna där vid arbetstidens början och slut.

Strax före och efter den blivande stationen vid Johannelund skulle spåren gå över två stora viadukter. På detta foto från Expressen 6 augusti 1955 ser man den viadukten som går över Materielvägen (som i dag heter Bergslagsvägen). Denna viadukt är 154 meter lång.

En artikel i Svenska Dagbladet från 4 maj 1955 visar bygget av den andra stora viadukten, den som går över Bergslagsvägen (som idag heter Lövstavägen). Denna viadukt är 105 meter lång.

En ritning över Johannelunds station från 1 november 1955. Till vänster syns hur biljetthallen skulle bli. Det var endast två passager förbi biljettkuren. På den tiden skulle man visa upp sin biljett även när man gick ut.

Tunnelbanestationen Johannelund har fått sitt namn efter ett torp som förr låg nära industriområdet. Torpet revs på 1960-talet.
Foto: Henrik Henrikson.

Den 1 november 1956 invigdes tunnelbanesträckan mellan Vällingby och Hässelby gård, och därmed även den mellanliggande stationen Johannelund.

I början fanns inga hissar, endast trappor upp till perrongerna. Stationen är enkel, på gränsen till torftig, helt utan utsmyckning och med en grå färgsättning.
Foto: Spårvägsmuseet.

På den här tiden fanns inga obemannade spärrar som man kunde passera med giltigt kort. Alla måste passera den bemannade biljettkuren och visa upp sin biljett, eller sitt periodkort för en månad eller ett år.
Foto: Spårvägsmuseet.

Stationen har endast utgång mot norr, där man kommer ut till industriområdet. Åt stationens andra håll, söderut, kommer man bara till en kakelvägg med fönster. Utanför ligger en skogsdunge. Här kan man inte komma ut.
På bilden ser man också dörren som leder till trappan upp till tågen mot Hässelby gård.
Foto: Spårvägsmuseet.

Från första början var denna ”industri-station” endast öppen mellan 6.30 – 9.30 samt 16 –18 under måndag till fredag, samt på lördagarna samma morgontimmar och under tiden 12 –14.
Det var de tider då de 5.000 arbetarna i de intilliggande industrierna åkte till och från sina arbeten. Övriga tider passerade tågen med hög hastighet förbi stationens tomma perronger.

Efter några år justerade man öppettiderna till: måndagar – fredagar kl. 5.42 – 19 och lördagar kl. 5.42 – 15. Söndagar var stationen alltid stängd.

Tomas Weman har ett minne från den tiden: ”När jag var liten och bodde i Hässelby så var den stationen i Johannelund inte i bruk på helgerna, men det visste inte vi småknoddar! Vi plankade in, och tunnelbanan bara åkte förbi!”
Foto: Spårvägsmuseet.

Entrén hade bara en dörr för ingående, och två för utgående. Trappan till höger, utanför entrén, ledde till en gångväg ner till nuvarande Lövstavägen. Gångbron över Lövstavägen hade ännu inte byggts.
Vi skymtar ett grönt tåg på väg mot innerstan som precis har stängt sina dörrar för att anträda färden mot Vällingby. Högt uppe på en belysningsstolpe syns en stor högtalarlåda.
Eoto: Spårvägsmuseet.

Här kan man se höjdförhållandena för de yttersta tunnelbanestationerna på Hässelbylinjen. Stationen Johannelund ligger i en lång uppförsbacke i riktning mot Hässelby gård.

Johannelund är en ytstation med böjda, jämnbreda delade perronger. Detta är den enda stationen som inte har en plattform mellan spåren utan i stället en sidoperrong på var sida för tågen i de båda riktningarna. Detta beror på stationens placering precis mellan de två viadukterna. Dessutom gör stationens utformning att tågen kan passera i full fart utan att sakta ner de tider då stationen är stängd.

Ett snöblåsningståg passerar Johannelunds station i riktning mot Hässelby gård. Eftersom tunnelbanan drivs via en strömskena är systemet känsligt för snöfall. Om snö eller is lägger sig på strömskenan bryts kontakten och tågen blir stående.
Snöblåsningstågets uppgift är att med hög kraft blåsa bort snö och is från strömskenan. Snöblåsningsvagnarna är utrangerade gamla spårvagnar.
En snöblåsningsvagn körs aldrig helt själv. Istället kopplas den in mitt i ett tågset bestående av vanliga tunnelbanevagnar före och efter.
Foto: Spårvägsmuseet.

Stationen ligger en aning försänkt i en kulle, inte långt från Hässelby slott.
Foto: signaturen RKMA.

Firman Arenco i Johannelunds industriområde hade många anställda som bodde i Hässelby gård. I februari 1962 skrev Arenco till gatukontoret och önskade en gångbro över Lövstavägen.

De som bodde i Hässelby ginade över den trafikerade Lövstavägen i stället för att gå runt den långa omvägen via rondellen. Sedan gick de över kullen där tunnelbanestationen låg, för att komma till sina jobb i industriområdet.
Det var ju mycket riskfyllt att gå över den tungt trafikerade Lövstavägen, ofta med uppenbar livsfara.
Många Hässelbybor, som arbetade i innerstaden tog också samma väg för att komma till Johannelunds tunnelbanestation som för några låg närmare än stationen i Hässelby gård. Upprepade gånger klagade de hos gatukontoret över att det inte hade byggts ett övergångställe på Lövstavägen just vid Johannelunds tunnelbanestation. Dessutom klagade de över att gatukontoret inte skottade snö och sandade på den lilla parkstig, som från Lövstavägen ledde upp till Johannelundsstationen.

Vi motsätter oss bestämt ett övergångställe på Lövstavägen vid stationen och tänker heller inte börja sköta parkstigen”, sade civilingenjören C. Löwenhielm, chef för gatukontorets Bromma-Spånga-avdelning. ”Flera allvarliga tillbud har redan inträffat. Polisen är också av den uppfattningen att ´genvägen´ över Lövstavägen är helt olämplig. För att få Hässelbyborna att sluta att använda detta stråk kommer vi sannolikt att ta bort trapporna på slänten upp mot T-banestationen!” (Schysst lösning. När några har svårt att ta sig fram gör man det ännu svårare, så att de slutar…)

Gatukontoret tänkte emellertid till ett tag och gick med på en gångbro över Lövstavägen. Man byggde en smal konsolbro utmed T-baneviadukten så att man kunde ta sig över Lövstavägen till tunnelbanestationen och till arbetsplatserna. Detta är en nyligen tagen bild av den smala gångbron som går tätt intill tunnelbanespåret.
Foto: Robert Thonander.

Kerstin Bergsten berättade: "Jag körde Tunnelbanan varje helg 1973 Hässelby strand-Farsta, då stannade man inte vid Johannelund, men så tog jag ett pass en vardag och missade ett stopp vid Johannelund, där det stod fullt med passagerare på perrongen. Jag fick en utskällning när jag kom till Alvik. Men det är väl preskiberat."

Det finns ingen kiosk på Johannelunds station. Conny Dagland berättade hur man löste det på 1970-talet: "Det fanns ju ingen kiosk på stationen utan vi var några ungdomar som sålde tidningar åt presstjänst där de 2 kvällstidningarna låg i varsin hög på 2 pallar med en öppen kassa emellan. De flesta som handlade lade ner pengarna, jämna pengar, tackade och gick upp till tågen. Behövde man växel fick vi hjälpa till."
Foto: Robert Thonander.

1995 bytte området intill stationen namn från Johannelund industriområde till Vinsta företagsområde.

Fram till 1997 var stationen bara öppen under högtrafik och var helt stängd under helger. Men från detta år hade stationen utökad öppettid.

Christer Nordlund minns: ”Om man hoppade över stängslet och ställde sig på perrongen så hände det att dom stannade ändå fast det var stängt!”

Kjell Pell: ”Min kamrat och jag klev en gång av under ordinarie trafik och lajjade runt ett tag. När vi sen skulle gå ut så var det stängt och låst. Vi blev rädda och tänkte att vi blivit inlåsta. Men då kom ett tåg och stannade och föraren klev ut och var skitförbannad, men öppnade vagnsdörrarna och släppte in oss på tåget.”

I mars 2003 blev Johannelund en station som var öppen under hela trafiktiden. Dock inte efter klockan 1.20 nätter före lördag och söndag. Då stod det på stationens skyltar ”Stannar ej i Johannelund”.

Som en liten notis kan man nämna att även stationen Vreten (numera Solna strand) på den blå linjen i början bara hade öppet under kontorstid, men sedan 2011 har den stationen öppet som alla andra.
Foto: AGR.

Hässelby Hembygdsförening förslog 1991 att man skulle bygga en tunnelbanegren från Vällingby till Hässelby villastad. Och om det skulle bli för kostsamt, så borde man i alla fall kunna bygga en snabbspårväg från Johannelunds tunnelbanestation vidare västerut mot villastaden.

Lars-Erik Widell berättade att man redan när han var barn pratade om en tunnelbanegren från Johannelund:
”Det fanns faktiskt planer någon gång på 1960-talet på en förgrening vid Johannelund. Min skolkamrat Staffan Nyheds far arbetade i stadshuset och Staffan ”skvallrade” om att ”ryktena” var sanna. Tanken var att nästa station från Johannelund skulle bli ”Åkermyntan” ungefär. På den tiden fanns en trädgård på Albert Landbergs Gränd vars ”förmansbostad” var i fara. Edmund Jansson som bodde där skojade med oss barn och sade att han måste flytta för ingången till t-banan skulle byggas i hans kök. Nästa station skulle vara Glädjen (som Backlura då hette) och därefter kom Viksjö och slutstationen Jakobsberg.”

På Johannelunds station finns gamla vändkors kvar vid ingångsspärrarna.

Omkring 1995 hade man under en testperiod så kallad öppen spärrlinje på bland annat Johannelunds tunnelbanestation. Stationen var alltså helt obemannad.

Vid ingången kunde trafikanterna köpa biljetter och stämpla dem i en automat. SL kunde faktiskt inte notera något ökat fuskåkande under den här provperioden som pågick i nästan tio år.

I februari 2003 blev ändå Johannelund en bemannad station igen. Klottret och förstörelsen på den obemannade stationen hade då den senaste tiden ökat oroväckande mycket.
Foto: Melker Ström.

En annan antikvitet på Johannelunds station är den så kallade barnvagnsgrinden. När man ska ut får man trycka på en knapp för att kunna öppna den och ska man in måste man kontakta spärrvakten.
Foto: Henrik Henrikson.

Under 2002 var stationen Johannelund helt stängd en månad på grund av plattformsarbeten. Dessutom förberedde man för att installera hissar mellan biljetthallen och de två plattformarna. Tågen passerade då stationen utan att stanna.
I mars 2003 fick stationen ny spärrkiosk och man kunde börja använda de två nybyggda hissarna.
Foto: Henrik Henrikson.

Signaturen Terese berättar om sitt Johannelund för 20 år sedan:
”30 minuter från T-centralen ligger Johannelund. Det är den minst använda stationen i hela tunnelbanesystemet. Den har bara 1.400 resenärer varje dag och jag är en av dem. Om jag åker på en udda tid, till exempel sent en vardag, så kan det hända att jag är den enda som kliver av. Det känns alltid lite skoj att hela tunnelbanan stannar för bara för att jag ska gå av. Fram till 1997 var stationen bara öppen under högtrafik och stängd på helgerna. Nu är den öppen varje dag, men stänger klockan 01:20. Åker jag hem med något av de sista tågen så är det alltså kliva av i Vällingby som gäller. Ska man hem sent så gäller det att hålla koll på klockan, det har jag fått erfara. Oftast så meddelas om ett tåg inte ska stanna i Johannelund. Men en gång blev jag avsläppt trots att stationen hade stängt. Allt var låst och enda vägen ut var över staketet. En mycket märklig upplevelse, rolig i efterhand.”
Foto: Henrik Henrikson.

Micke Asklander berättar om när man 2007 skulle byta rälsen vid Johannelunds station:
"Standardrälsen på 15 meter skulle bytas ut mot 60 meters längder. Bilden visar en provkörning av "räls- och växelvagnarna" som bestod av fyra vagnar med lite specialprylar och en vagn med ett kraftaggregat, kran och biträdeshytt. Vi gjorde några tester och det gick bra.
Så kom beslutet, nu jäklar ska vi göra det skarpt. Sagt och gjort. Vi lastade på tolv stycken 60-meterslängder.
Vi körde ut mot Johannelund efter att trafiken slutat för natten. Vi gjorde spåren spänningslösa och så var det dags för show. Blomman var på loket och jag var biträde och skulle styra farten. Vi skulle lägga ut 60-meterslängder från Johannelunds station och norrut mot Hässelby gård var det tänkt. Blomman var förare, och han skulle sakta köra tåget framåt, ”smyga”, när vi lade ut de 60 meter långa längderna.
Svetsarna som var med, började med att koppla dit de extra kraftiga kevlarrepen med låsning runt rälsen, under hytten på vagn 5, bort mot kran där man hade en ramp som skulle styra ner rälsen mot spåret.
Kevlarlinan spändes fast i rälsen i "roblelåsningar", dvs. liknade en lås på rälsen.
Jag tog kontakt med föraren, Blomman: ”Börja så sakta och smyg du!” Tåget gled sakta norrut. 60-metersrälsen började röra på sig från vagnarna, under hytten. Men där stack en bult ner för mycket och gjorde skada i rälshuvudet. Så det blev stopp ett tag.
Med ett spett kunde man justera det hela och Blomman kunde smyga vidare med loket. Det såg bra ut. Tåget körde sakta mot Hässelby gård.
Sedan skulle ju rälsen förbi kranen på vagn 5, men där hade man gjort en bom och rälsen tryckte sönder lite hydralikslangar, så det blev stopp igen.
Efter mycket diskussion och lite andra problem fick vi försöka få av längderna. Vi fick slita som fan för att få av dessa två 60-meterslängder från vagnarna.
Detta var den enda gången man lade ut 60-metersbitar. Vi insåg att det inte skulle fungera. Prylarna plockades av för låsning av 60-metersrälsen på viadukten över Lövstavägen.”
Foto: Micke Askander.

Micke Asklander berättade vidare:
”Sedan blev det inget mer av detta projekt. De specialgjorda vagnarna och all utrustning hamnade sedan i ett förråd i Södertälje där dom mot förmodan ligger än i dag som ett minne.
Övriga rälsen som låg kvar uppe vid slakthuset, kapades ner till 20-meters längder. Det hade skitit sig oavsett om vi hade "lyckats" lägga ut alla längderna, som det var tänkt från början, utan att träffa slangen.
Det var för komplicerat att lägga ut rälsen utan att skada andra kablar som fanns (ATP kablar), med mera. Så här på bron över Lövstavägen vid Johannelund finns dom enda 60-meterslängder räls som man över huvud taget har lagt ut.”
Bilden av utrustningen är tagen vid ett annat tillfälle.
Foto: Micke Askander.

Ett tåg har just lämnat Johannelunds station en vintereftermiddag, på väg över viadukten i riktning mot Vällingby centrum.
Foto: Henrik Henrikson.

En nerfart till den underjordiska motorvägen ”Förbifart Stockholm” började 2015 byggas i direkt närhet till Johannelunds tunnelbanestation. Bygget gjorde det svårt för de trafikanter som ska ta sig fram till tunnelbanan. Och detta skulle pågå i många år.
Foto: Henrik Henrikson.

Det var i oktober 2015 som man började med bygget av nerfarten till Förbifart Stockholm intill Johannelunds station. Den första åtgärden var att anlägga den gångvägen som gick från Lövstavägen fram till Johannelunds tunnelbanestation för att skapa en räddningsväg så att polis, ambulans och brandbilar ska kunna nå tunnelbanan om det inträffade en olycka.
Foto: Henrik Henrikson.

Två bilder som visar området kring station Johannelund, dels före bygget av Förbifart Stockholm, dels när tunnelmynningarna intill stationen är klara. Man kan upptill på bilderna se tunnelbanans spår och stationens ljusa tak över plattformarna.

Utmed Bergslagsvägen, en bra bit från tunnelbanan byggde man en bussterminal för de bussar som man tänkt ska gå i tunneln mot till Skärholmen. Det verkar bli en lång promenad för de som önskar byta mellan tunnelbana och de expressbussar som ska gå söderut i tunneln.
Foto: Robert Thonander.

Lagom till valet hösten 2026 gjorde Centerpartiet ett utspel om industriområdet invid Johannelunds tunnelbanestation. Med denna bild ville de visa hur man skulle kunna tänka sig Johannelundsområdet. Man ville bygga tätt och högt.
Men bilden visar inte Johannelund eller Vinsta. Det är inte ens Sverige. Den visar en flygplansvy över bostadsområdet Parkside Village under uppbyggnad i Mississauga, Ontario, Kanada. Centerpartiet har helt enkelt tagit den bilden och kopierat in Coop och Johannelunds tunnelbanestation.

Stockholms stad hade faktiskt redan stora idéer om att göra om Vinsta industriområde till något mer storslaget - "Vision 2022" av det nya Vinsta. Invid Johannelunds station ska det bli en blomstrande knutpunkt för Förbifart Stockholm, en blandstad med 4.000 nya bostäder, 3.000 arbetsplatser, parker, bussterminal, kulturhus, flera förskolor samt idrottshall eller simhall.

Grönt: arbetsplatser
Gult: bostäder
Orange: blandat bostäder o arbetsplatser

Johannelunds t-banestation ska, enligt denna idé, utgöra nya Vinstas centrum. Intill planeras den nya bussterminalen. Men det verkar ligga långt fram i tiden. Tidigast om 15 år ska man kunna se denna nya stadsdel växa upp runt Johannelunds station.

Robert Thonander berättade att han 2024 föreslog att stationen Johannelund borde byta namn till Vinsta. Förslaget skickades vidare till stadsbyggnadsnämnden, som i sin tur skickade det vidare till Region Stockholm, vilka beslutar om namnen på tunnelbanestationerna. Men det var bara centerpartiet i Hässelby-Vällingbys stadsdelsnämnd som var positivt till förslaget. Något beslut om ett namnbyte har alltså inte fattats, ännu.

Det är inte ofta som Johannelunds plattform är full med väntande passagerare.
Här trängs människor, som har varit på Tomas Ledins musikfestival en augustidag 2014 på Hässelby slott. Efter att ha upplevt sång och musik av hög klass verkar de nöjda och lite uppspelta, när de står och väntar på tåget in mot stan i den ljumna sommarnatten.
Foto: Henrik Henrikson.

För att från tunnelbanestationen kunna komma till industrierna och butikerna i Vinsta byggdes 2015 en tillfällig hiss ner till marknivå. I bakgrunden kan man se tunnelbanestationen.
Foto: Henrik Henrikson.

Nya gångvägar byggdes. Johannelunds tunnelbanestation syns i bildens nederkant. De nya gångvägarna (markerade med gult) leder fram till den tillfälliga hissen, som jag markerat med rött. Även alldeles intill entrén till stationen byggde man ytterligare en hiss (den nedre röda markeringen) för att underlätta nivåskillnaden upp till den nya gångbanan.

När man kommer från tunnelbanan fram till hissen ner till markplan ser det ut så här. Man har inte försökt att göra det speciellt trevligt och inbjudande runt hissentrén. Den högra gångrampen ledde till hissen. Till vänster gick en trappa.
Foto: Henrik Henrikson.

De trafikanter som skulle nedåt Bergslagsvägen fick ta sig fram mellan höga avspärrningar.
Foto: Henrik Henrikson.

Precis intill stationen, på den sidan där det inte finns någon utgång, bildades det i skogsdungen sommaren 2023 ett provisoriskt tältläger för hemlösa uteliggare.
Där fann de att de fick vara ifred, eftersom den skogsdungen sällan besöks av andra människor. I bakgrunden syns ett tåg på väg in på Johannelunds station. Genom åren har i flera omgångar funnits liknande tältläger i den skogsdungen, speciellt då stationen var helt obemannad.
Foto: Henrik Henrikson.

I januari 2025 hade man kommit ganska lång i bygget
av motorvägsnerfarten intill Johannelunds station.
Foto: Robert Thonander.

Det mesta av Förbifart Stockholm byggs under jord, men en del sticker upp till ytan. Hösten 2025 byggde man detta ventilationstorn, ett så kallat ”frånluftstorn”, intill Johannelunds tunnelbanestation. Med hjälp av kraftiga fläktar ska bilavgaserna i den underjordiska motorvägen blåsas ut genom detta torn.
Foto: Henrik Henrikson.

Denna provisoriska hiss, precis utanför stationens entré, hjälpte de som hade svårt att gå i de provisoriska trapporna.
Den hissen togs bort i mars 2026. Allteftersom biltunnlarna ner till Förbifart blir mer färdigställda och den omgivande marken iordningsställs, så blev gångvägarna utanför stationens entré mer klara.
Foto: Robert Thonander.

Efter år av tillfälliga trappor, tillfälliga hissar, trånga utrymmen, avspärrningar, nedskräpning och vandalisering går det att skönja ett betydligt trevligare område runt Johannelunds t-banestation.
Breda trappor och en torgyta med sten, träd och annan växtlighet anläggs just nu mellan t-baneutgången och Stora Coop, liksom nya gång- och cykelvägar från Bergslagsvägen upp till t-banan.
Foto: Robert Thonander.

På tunnelbanestationens södra sida, mittemot entrésidan, ser det ut så här. Det skulle vara enkelt att öppna upp några entrédörrar här, tycker jag. Bakom vädringsventilerna ligger idag stationens soprum. Om man tog bort det utrymmet, så skulle denna entré bli lika stor som åt andra hållet.
Foto: Robert Thonander.

Om man sedan byggde en gångbro över Lövstavägen, som jag har ritat in på den här bilden, så skulle man från Johannelunds station få en kort gångväg till Hässelby slott, och vidare till Grimsta IP, hela Grimsta friluftsområde och vidare ner till Mälaren och Maltesholmsbadet.
Bildunderlag från Google, grafik: Henrik Henrikson.

Ett tåg lämnar just Johannelunds station
i riktning mot Stockholms innerstad.
Foto: Henrik Henrikson.