 |
 |
I en radhuskällare vid Spireabågen och Grönbetevägen i Hässelby hade ett gäng ungdomar under 1964 ägnat all fritid åt att repetera in en gedigen poprepertoar.
De kallades sig först för The Carolines. Grabbarna lät håret växa enligt tidens mode. Man har satsat på att göra Hässelbynamnet förevigat i pophistorien och nu börjar Yardleys, som gruppen började kalla sig, få utdelning för mödorna. Grabbarna lyckades komma in på tionde plats i Pekka Langers radioprogram ”Sommartoppen”.
Yardleys ställde nya och oerfarna upp i den mördande popkonkurensen i Bromma-Spånga-Paraden som gick av stapeln under våren 1965 och kom till egen och andras häpenhet tvåa bland sex band.
Så knep grabbarna första plats i Liontävlingen ”Röda Fjädern” på Lidingö 1965. Första priset var en skivinspelning. De fick dessutom engagemang på en Ålandsbåt. De spelade på Sandhamns hotell och Gröna Lunds Jump In och lyckades också ordna ett engagemang i Kungsträdgården.
|
|
Första priset i ”Röda Fjädern”-tävlingen var en skivinspelning och Yardleys valde att spela in ”Under the Boardwalk” med “My babe” på baksidan. Det var ett lyckat val. Skivan slog bra bland ungdomen. Skivmärket Decca beslutade satsa på Hässelbygrabbarna, och förberedde ett par plattor till.
|
|
Varuhuset Nordiska Kompaniet på Hamngatan i Stockholm arrangerade 1965 en modevisning där medlemmarna i Yardleys medverkade.
|
|
|
Från vänster:
Kenny Ekman, sång och sologitarrist och bodde på Spireabågen 39 i Hässelby villastad.
Pär ”Pelle” Nyman, sång, bas, klaviatur, bodde i Familjehotellet vid Ormängsgatan i Hässelby gård. Pär var clownen, som med sitt breda gnägg och många gimmickar bröt av mot gentlemännen. Länge envisades Pär med att ständigt bära en stor ful keps på scenen, just for fun. Men pojkarnas pappor, som utgjorde deras kritiska impressarioteam lyckades förmå Pär att förstå att personligheten sällan sitter i mössan. Så efter det spelade han barhuvad.
Claes Hjerne var trummis och bodde också i Familjehotellet.
Stefan ”Korven” Andersson, sång kompgitarr. Han bodde på Grönbetevägen 44 i Hässelby villastad.
|
|
Yardleys var sex veckor på Tio-i-topp-listan och kom som bäst upp till 4:e platsen med ”Under the Boardwalk”.
Gruppen började bli ett namn inom svensk pop. I Hässelby var de rentav så populära att supporters ritade deras namn på telefonkioskdörrarna, ett utslag av missriktad idoldyrkan, som varken televerket eller Yardleys gillade.
Klipp från Aftonbladet.
|
|
|
Yardleys befann sig under 1960-talet bland de mest populära svenska popband.
Tony Blomqvist: "Jag såg dom när dom spelade på ungdomsgården Glaslyktan i Hässelby Gård."
Henrik Prüzelius: "Kenny Ekman gjorde signaturmelodin till programmet Anslagstavlan på TV."
|
|
Yardleys gav ut flera skivor: 1965 Some other guy, It´s gonna work out fine, och 1966 Extacy, Daddy rolling stone.
|
|
Yardleys sologitarrist Kenny Ekman hade en flickvän, Siv Hedeby, men hon fastnade sedan för den berömde fotbollsspelaren George Best.
Bilden är från 1970 när George Best besökte Siv på Grönbetevägen i Hässelby villastad. George spelar på bilden lite fotboll utanför huset på Grönbetevägen med Paul Ramström (i mitten) och hans kompis.
|
|
Managern Donnar Strindlund berättade om bandet:
”Själv ansågs jag hopplöst omusikalisk och fick därför bli manager. Stefan och Kenny var klasskamrater från realskolan i Hässelbygårdsskolan. Pär och Claes var granngrabbar från Familjehotellet där det gick utmärkt att repa och festspela.
Namnet Yardleys snodde vi från etiketten på min tvålförpackning.
Så småningom försvann Pär till dansbandet Mållbergarna, Stefan flyttade till Gnesta och lirade vidare i ett dansband som jag har glömt namnet på. Kenny pluggade vidare och blev IT-kunnig i finansbranschen och gjorde mindre spelningar i festvåningssvängen och Classe jobbade som frivårdskonsulent.”
|
|
Bandet Yardleys lyckades aldrig upprepa succén med ”Under the Boardwalk” och slutade spela 1967.
|
|
