Maranataförsamlingen i Stockholm bildades på 1960-talet och i början hade man bara verksamhet i centrala stan. Men så planerade man att öppna en fast lokal någonstans utanför innerstaden, i någon förort.

1969 fick man tillfälle att till synnerligen förmånliga villkor köpa Konditori Kungssalen vid Ormängstorget i Hässelby. Dessa lokaler i Hässelby gård skulle bli centrum för ett aktivt team förortsmissionärer, och man såg framför sig 30 000 Hässelbybor som ett stort och lönande arbetsfält. Konditoriet var belägen längst in i hörnet i den låga byggnaden på bilden.
Bild vykort.

I Stockholm leddes Maranata av Arne Imsen. ”Fem personer ska arbeta där ute i Hässelby, som förortsmissionärer på en utpost”, sade han beträffande de nya lokalerna i Hässelby.

Maranata var en ganska intolerant frikyrkorörelse. Jag kommer ihåg att när jag var liten så betraktade man bland mina kompisar Maranata som en grupp människor som var lite konstiga. Maranata fördömde homosexuella, de var mot abort och de ansåg att man skulle få slå sina barn, för det hade Gud förespråkat.

Konditori Kungssalens lokal vid Ormängstorget i Hässelby gård hade stått tom en längre tid, och man hade inte hittat någon hyresgäst. Men så i början av sommaren 1969 skrev Maranata kontrakt med hyresvärden Befa på den 240 kvadratmeter stora lokalen, med markplan och källarplan.

Bernt Martinsson och hans arbetslag började genast rusta upp lokalen. I samband med byggnationerna hade församlingen gjort en mönstring av de hantverkare och yrkesmän som fanns i den egna kretsen. Och det visade sig att ingen hjälp utifrån behövde anlitas.

Cafélokalen gjordes om till möteslokal på sex dygn. David Karlsson och David Sundberg fungerade som snickare, Bernt Martinsson och Håkan Jonsson målade lokalerna. Andra bröder inom församlingen som hjälpte till var: Olle Ask, Hans Brynte, Anders Rönnlund och Bo Tikkanen.
Bild från Midnattsropet.

Efter midsommarhelgen 1969 öppnade så Maranata sin missionstation i före detta konditori Kungssalen vid Ormängstorget i Hässelby gård.

I sin egen skrift Midnattsropet skrev man:
”Det här kommer att bli ett mödosamt pionjärarbete. Veterligen har ännu ingen religiöst rörelse etablerat sig i den ständigt expanderande kommunen.” Det var nu inte riktigt sant. Hässelby kapell låg sedan mer än tio år bara ett par hundra meter längre bort.

Hässelbysalen blev Maranatarörelsens första fasta förortsverksamhet. dit människor kunde komma och, som man uttryckte det, ”om Jesus bara får bli medelpunkten, får man uppleva rening från ett ont samvete och även känna en vanlig mänsklig gemenskap och värme i en otvungen miljö.”

På den tiden hade Maranata, som i början av 1960-talet brutit sig ut ur pingstkyrkan, gissningsvis cirka 10 000 medlemmar i Sverige. Under ett drygt år hade man varje vecka väckelsemöten och bibelstudier där i den så kallade Hässelbysalen.
Bild inskickad av Ann Sandell.

Så här såg Maranatas lokaler vid Ormängstorget ut. Det verkar som man återanvände det mesta av konditoriets inredning.

I början planerade man att söka upp hässelbyborna i deras hem – men de två eldsjälarna, Gunnel och Bernt Martinsson, fick göra det mesta själva, så det blev mest öppet hus på dagarna och möten på kvällarna. Det verkar som de två fick dra det tyngsta lasset i den dagliga verksamheten. Det unga paret var endast omkring 24 år gamla. De bodde alldeles i närheten, på Ormängsgatan 27, med sina två små söner.
Bild från Midnattsropet.

I Maranatas tidning Midnattsropet skrev man: ”Lokalerna i Hässelby har stått öppna hela dagarna för ungdom som samlats dag efter dag under det att grammofonen har nött in evangelium genom sångens budskap. Man kan fråga sig varför dessa ungdomar dagligen söker sig till oss. En far till någon av dem uttryckte sin förundran på det här sättet: ”De har ju inga religiösa anlag.”
Bild från Midnattsropet.

Ur tidningen Midnattsropet juni 1970 (kostade 1:50):
”Sedan vi började arbetet här i Hässelby har det hänt en del. Vi har torgmöten, i bland annat Vällingby, var lördag, tidningar och traktater har spridits i tusental.”

Man försökte satsa på ungdomar. Men på mötena var det ibland stökigt då utomstående ungdomar allt som oftast störde verksamheten, och det blev med tiden allt svårare att upprätthålla ordningen i lokalen.

Med åren blev medlemsantalet i Maranata lägre och lägre. Efter ett par år avvecklades Maranatas rörelse i Hässelby. 1981 fanns i Stockholmstrakten bara två församlingar kvar kring Arne Imsen. Maranata är fortfarande verksamma men har idag endast ett par tusen följare.

Idag har förskolan Ormen sin verksamhet i lokalerna på Ormängstorget.
Foto: Henrik Henrikson.