Jeg hater den klassiske visen
Den norske poeten och lyriken Henrik Wigestrand har skrivit sånger i ett tiotal år. Nedanstående visa presenterades på en konsert på Hässelby slott den 26 september 1994. Det mesta av sången skrevs på tunnelbanan på väg till och från en konsert kvällen före.

Jeg hater den klassiske visen,
Du har alltid hørt den förut.
Repriser på gamle repriser,
repriser som aldrig tar slut.
og skutan kan snart ikke längre gå,
så hvis Evert Taube var i live nå,
og han ville ut på en vill seglas,
blev han testpilot i en JAS.

Jeg hater den klassiske visen,
vi er ikke ferdig med den,
For nu har Miljöpartiet
kommet i Riksda'n igjen,
Og da blir det kofter og det blir kultur,
og alt skal bli grönt, og gå i moll og dur,
Nei, gi meg nå heller en tankelös en,
som Vivianne Franzén.

Jeg hater den klassiske visen,
om teksten er aldri så fin,
Man snakker om sang, vin och kvinnor -
Det räcker med kvinnor och vin!
Og nu har jag varit på Haga òg,
og sköt varje vingad fjäril jag såg,
Jag är fri, jag har sonat, for saken er klar:
Jeg skjøt dem i selvforsvar!

Jeg hater den klassiske visen,
med klassisk gitar og med lutt.
Men selv om den mangler prestisje,
så lar den meg komme meg ut.
Og som selv en svenske vel nu har forstått,
skall jag sjunga visor på Hässelby Slott,
alene för er, i det stora rum.
Det är dumt, men jag är vel dum.

Og hvis jeg en dag blir velsignet med makt,
forbyr jeg all sang i tre fjerdedels takt!
Den vackraste visan kom aldrig på pränt -
D'er det beste som har hendt!


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.