Text av Henrik Henrikson oktober 2022


Gösta Bonde bodde på Hässelby slott mellan 1912 och 1931, då Stockholms stad köpte slottet. Han föddes 29 juni 1904 i Västra Vingåker i Södermanland.

Här står han, 16 år gammal, på skidor med Hässelby slott i bakgrunden. Han var den siste i Bondesläkten som skötte Hässelby slott innan Stockholm stad köpte upp godset.

I en intervju av Sixten Hniopek, som finns att läsa i boken ”Hässelby” berättade Gösta Bonde:
”Jag var åtta är gammal, då jag 1912 kom till Hässelby. Vår familj hade tidigare bott på en gård, Mauritzberg, i Östergötland. Vi blev snart goda vänner och lekkamrater med statarbarnen i Hässelby.”




Göstas far hette Christer Bonde af Björnö, född 1869, och hans mor var Julia Ekestubbe (född 21 December 1875 i Izjevsk långt inne i djupaste Ryssland). Det var Göstas far Christer som ägde Hässelby slott från 1911 fram till 1931, då Stockholms stad köpte in området.



Gösta själv hann aldrig bli ägare av godset eftersom Stockholm köpte in Hässelby 1931, men han växte upp här tillsammans med sin familj, och han var inspektor på godset fram till 1931.



Göstas två bröder – lillebror Torkel, 15 år gammal och storebror Fredrik Ulf, 18 år.
Torkel ska bege sig ut på skidor iklädd kavaj, vit skjorta och fluga. Fredrik Ulf, mer lämpligt klädd för vinterkylan, poserar med sin favorithäst och ridpiska.



Här står Gösta tillsammans med alla sina syskon framför slottet. Från vänster står Gösta, född 1904, Ulla, sladdbarnet född 1909, Fredrik Ulf , född 1902 och Torkel, född 1905.

Gösta berättade: ”Mina syskon och jag, tre pojkar och en flicka, fick inte gå i folkskolan, som då låg i Vällingby. Vi fick i stället läsa hemma för en guvernant, för så var det brukligt på den tiden.”




Gösta berättade vidare:
”En gång, jag var väl i åttaårsåldern, mötte jag en av statarflickorna på väg med fyrakaffet till sin pappa, som var i arbete ute på fälten. Av någon anledning råkade vi i luven på varandra. Hon kallade mig for "grävling'' och det gick min ära för när, så jag drog henne i håret, med den påföljd att hon tappade matkorgen och kaffet rann ur. Hennes pappa var rasande på mig, så jag gick sedan långa omvägar när jag såg honom.
Ibland slogs jag med jämnåriga. Det hörde ju pojkåren till. En gång fick jag nogsamt erfara vad en dansk skalle var for något. Läromästaren hette Harry vill jag minnas. Snart nog var vi goda vänner igen.
Evert och jag var väl inte alltid så ordentliga som vi borde varit. Då och då gick vi upp tidigt på morgnarna och tjuvsköt änder i Råcksta träsk. Det låg ett litet torp vid norra änden av sjön, så därför hade vi alltid brått att plocka upp änderna och springa vår väg. Jag hoppas att brottet nu är preskriberat efter 75 år. Men spännande var det.”



Gösta Bonde hade flera vänner bland barnen som bodde på gården:
”Mina bästa lekkamrater var Evert Vesterlund och Robert Dunberg. Evert bodde på torpet Johannelund. Robert var den yngste i en stor syskonskara. Familjen Dunberg kom från Småland och bodde i den numera rivna statarlängan, som låg mellan slottet och ladugården. Gubben Dunberg kommer jag särskilt ihåg som ett original. Han hade långt och tovigt rött skägg, men trots fattigdomen alltid glad. Hans arbete var att köra oxar, vilket ansågs vara en stor konst.
Av pojkarna Dunberg minns jag också Otto och Reinhold. Otto var stor och stark och jobbade på gården. Reinhold arbetade också på gården en tid, men kom sedan till Stockholms Spårvägar.
Av flickorna minns jag Elsa. Hon hjälpte till på gården både inom- och utomhus och hon var alltid glad och trevlig.
Så var det min gode vän Robert. Han stannade på gården ända till äldre dagar och blev så småningom rättare i jordbruket.
Vi lekte väl som alla andra barn. Mest var vi ute i skog och mark och det roligaste vi visste var att bygga kojor. Ett gång blev Evert ormbiten och när han fördes till läkare i Sundbyberg var det en stor händelse.”
Bilden visar torpet Johannelund på den tiden.



Gösta berättade vidare:
”På söndagarna klädde lantarbetarna och statarna upp sig, då helst i vit skjorta och mörk kostym. Sommartid satt man ibland på någon vacker och skyddad plats och talade om arbetet och händelserna på gården. För det mesta spelades det femkort, men ibland "piskade man slant". Detta spel gick till på följande sätt: Alla satsade lika många slantar, som lades på varandra i en stapel med samma sida upp Sedan slog man med en käpp eller ett spö på stapeln. De slantar som vände på sig fick man behålla. Det var ett ganska lustigt spel som statarna sysslade med på söndagsförmiddagarna och vi barn brukade vara med och titta på.
Midsommarfirandet var en stor händelse. Då gick Evert, Robert och jag ner till villastaden för att köpa läskedrycker. Vi gick den gamla Hässelbyvägen, nuvarande Lupinvägen, förbi torpet Loviselund och förbi idrottsplatsen och kom så småningom fram till en affär. Det fanns inte så många sorters läsk på den tiden så det blev mest sockerdricka, som vi forslade hem i en skottkärra.
Fotboll var ett stort nöje i vilket även de äldre tog del. Om vädret så tillät spelade vi varje sommarkväll på en enkel gräsplan norr om gården. Fotbollsskorna var av skiftande slag, mestadels var det träskor med en enkel rem om foten. Det var inte nådigt att komma i vägen när en träsko följde med bollen.
På midsommarafton blev det dans kring majstången och givetvis fotboll nere på ängen.”
Bilden visar stenbersån vid Hässelby.



När Gösta var 12 år hade man på Hässelby slott ett 90-tal kor där som mjölkades varje dag. Mycket mjölk såldes till villastaden under den s k "pytsåkningens" tid.

Bilden visar hästskjutsen från slottets ladugård. Den åkte runt till torpen och stugorna i omgivningarna. Husmödrarna kom ut till vägen med sina egna mjölkflaskor, som de fick fyllda med mjölk. Kusken som sitter på kärran heter Hans Rydman och är 16 år.




Mellan slottsbyggnaden och den stora stenladugården fanns på den här tiden en statarlänga där många av gårdens anställda bodde. Den byggnaden är sedan länge riven. Detta är den enda bild jag hittat där man kan skymta den statarbyggnaden bortom slottsflygeln.

Gösta berättade:
”Den 31 oktober var den stora flyttningsdagen. Statarna kom då åkande i enkla skjutsar, utan något skydd för regn och vind. Ofta fick de flytta in i mörka och oeldade bostäder. När det kom en ny familj hos oss, såg vi till att bostaden var uppvärmd och att det stod varm mjölk på spisen och att det fanns tillgång till torr ved.”




Om Hässelbys trädgård berättade Gösta:
”På Hässelby gård var det en ganska stor trädgård, som dock inte kunde jämföras med den som fanns där tidigare. Det producerades en hel del frukt och grönsaker. 1 synnerhet var krusbärsodlingen mycket omfattande. Grövre rotsaker som kålrötter och rödbetor odlades på stora arealer. Kålrötter och rovor måste gallras och det var många gånger besvärligt att få hjälp med detta arbete. Vi satte därför upp anslag i Spånga och på andra platser, att ungdomar kunde få sommarjobb. Ibland kom det 20-30 stycken cyklande for att få gallra rovor. Även vi ungdomar på gården måste vara med for att lära oss. Det gjordes ingen åtskillnad, för att inte bli alldeles skinnflådda på knäna band vi om säckväv och liknande, för knäskydd fanns ju inte på den tiden.
Rödbetor odlades i stora mängder för avsalu till hushållen. Vid ett tillfälle hade vi fått en kolossalt stor skörd. Jag kunde inte bli av med den, så jag annonserade att rödbetor fick hämtas gratis. Det hjälpte inte. Då kom jag på den "goda" idén - som jag trodde - att ge dem till korna. Det smakade nog bra for de tuggade i sig allt vad de fick. Men sen blev mjölken röd i en hel vecka efteråt. Då var min pappa inte särskilt glad.”



I början av 1920-talet var Gösta Bonde en mycket aktiv idrottsman. Många minns honom i de årliga klubbmatcherna mot Polisens IF, där han representerade Hässelby SK i allmän idrott.

Gösta Bonde fortsätter sin berättelse:
”Jag minns mycket väl dessa tävlingar på idrottsplatsen i Hässelby, då jag vann spjutkastning och längdhopp. Flera år i rad vann jag också skolungdomens tävlingar i dessa grenar. Jag hann även bli Värmlandsmästare under den tid jag gick på Lundsbergs skola. År 1923 hade jag del bästa resultatet i Sverige i femkamp som då omfattade grenarna 100 meter, 1 300 meter, längdhopp samt diskus- och spjutkastning. Jag fick ett brev från Olympiska Kommittén, där de ville att jag skulle delta i uttagningstävlingarna till Olympiaden i Antwerpen. Mina föräldrar tyckte dock att sådana där saker skulle jag inte hålla på med. De ansåg att det var viktigare att jag ägnade mig åt mina studier än det där med idrott som bara var en lek. För mig var ju idrott också bara en lek, så några uttagningstävlingar kom jag inte till.”

Tidningsklippet är från 1922 då Gösta gick på Lundsbergs skola.




”Elström infördes 1918 efter kriget”, berättade Gösta. ”Ångmaskinen ersatta av elmotorer vid tröskning och sågning och de riskabla karbidlamporna kunde bytas ut. Vi pojkar brukade fylla litet karbid i en flaska, hälla i litet vatten och sedan snabbt på med korken. Efter ett tag exploderade flaskan med en väldig knall. På vintern, när det var snö och tö, rullade vi in en sidan flaska i en snöboll, som sedan flög i luften. Det var ganska märkligt att vi hade ögonen i behåll efter dessa experiment.
Till en början var det 10-wattslampor som lyste upp statarbostaden om ett rum och kök. När jag som arbetsledare införde 25-wattslampor var det en stor händelse. Tidigare ansågs detta på många håll onödigt - statarna läste ju ändå inte.”

Bilden från Bromma-Nyheter visar några av arbetarna på Hässelby 1919.




Gösta Bonde fortsatte:
”Förhållandet husbonde-anställd var med få undantag mycket gott. En gång, jag var då en ung, ambitiös och naturligtvis fordrande arbetsledare, blev jag hotad till livet.
Episoden var den, att det körts in för litet foder till korna på kvällen. Det var bråttom på morgonen och jag sa därför till en av de anställda att ta en lie och gå ut och slå av lite grönfoder, så kommer jag ut med en vagn och hämtar. När jag så kommer ut har han inte slagit av något alls. Jag blev naturligtvis förargad och sa till honom att han skulle fullgjort sitt arbete, eftersom han visste att det saknades foder. Det var då han tog en lie och hotade mig och jag tog en högaffel till försvar. Det stannade vid detta, men det var otrevligt nog.
Det fanns inga vittnen och jag ville naturligtvis bli av med vederbörande och funderade på hur det skulle gå till. Då kom en representant för de anställda och gav mig följande råd. Ge honom inget annat arbete än att tömma dass och liknande. Mannen blev mycket snart till åtlöje bland sina arbetskamrater och kom efter ett par dagar och sa upp sig. Jag var ganska orolig, då han, stor och stark, kom till gårdskontoret för att hämta sin slutavlöning.”



Gösta Bonde förlovade sig 11 januari 1931 med Marie-Louise Berg (1908-1974)



Gösta och Marie-Louise gifte sig den 29 augusti 1931.

Inom den militära banan blev Gösta underlöjtnant i Skånska kavalleriregementets reserv och han blev sedermera ryttmästare vilket motsvarade kaptensgrad.

När Hässelby köptes upp av Stockholms stad bosatte sig familjen på Kathrinedals gård i Uppland, en bit väster om Sigtuna. Därmed var släkten Bonde som ägare till Hässelby till ända.




Våren 1987 återvände Gösta Bonde till Hässelby. Han gästade Hässelby Hembygdsförening och höll ett föredrag i Hässelby strands församlingshus om sin uppväxt i slottet.
Vänster foto av Nils Nordell, höger foto av Henrik Henrikson.



Göstas kompletta namn var greve Carl Gustaf Christer Bonde af Björnö. När Gösta våren 1987 besökte Hässelby slott för att se de trakter där han vuxit upp tog fotograf Nils Nordell några fotografier. Dessa fotografier har Nils Nordell nu givit mig möjligheten att visa er. En del av dem har tidigare aldrig varit publicerade.



Hässelby slott var vid den här tiden säte för Nordens kulturcentrum, och i parken finns därför de nordiska huvudstädernas stadsvapen placerade. Här betraktar Gösta Helsingfors stadsvapen.



Gösta Bonde poserar framför slottet och står vid ena flygeln med sin dotter Birgitta innan det var dags att åka hem igen till Kathrinedals gård i Uppland.

Gösta Bonde avled 19 januari 1997 och är begravd vid Övergrans kyrka i Uppland.


Till huvudmenyn

Har du kommentarer, tips eller förfrågningar: skriv E-post "Om Hässelby" . Copyright Henrik Henrikson.