Hässelby torp på G

GLÄDJEN

Ligger i det område som idag är Backlura. Det första torpet på platsen byggdes 1717. Till torpet hörde drygt 88 tunnland och det var ett av de större i Hässelby. Skogsområdet i närheten kallades Glädje Storskog, och torpet kallades tidigare också för Skogstorpet.

Glädjen finns kvar än i dag, även om det har genomgått en omfattande restaurering. Nuvarande bostadsbyggnaden byggdes under senare delen av 1800-talet. (Bild: Henrik Henrikson).

Denna karta från 1850 visar de två torpen Glädjen och Skogstorp där de låg i det då i övrigt obebyggda Backluraområdet. När man 1868 inspekterade uthuset på Glädjen så bestämde man att halmtaket var för gammalt och måste bytas ut mot ett spåntak på bräder. Detta blev aldrig gjort vilket skulle få dramatiska följder mer än femtio år senare. Det stora uthuset var 60x10 meter stort och bestod av stall, ladugård, vagnslider och loge.

Torpet fick ny bostadsbyggnad i slutet av 1890-talet. Bilden visar torpet 1892.

Denna karta från 1917 visar var Glädjen var beläget i Hässelby.
En oktoberdag 1921, när man på Glädjen som bäst höll på att tröska i ett tröskverk, började det plötsligt brinna i uthusets halmtak. Elden kom troligen från tröskverkets fotogenmotor som av någon anledning hade börjat gnistra och antänt taket. Det var ju av halm och det brann bra. Man hade inga möjligheter att stoppa elden utan var tvungna att kalla på Hässelby brandkår.
De kom i snabbast möjliga fart på den dåliga vägen som var gropig och krokig. Trätunnan med vattnet på tankvagnen guppade och skakade så att proppen hoppade ur och allt det dyrbara vattnet rann ut på vägen. Utan vatten hade man inte så stor nytta av brandbilens motorspruta. Med det lilla vatten man fick fram fick man inrikta sig på att rädda bostadsbyggnaden, som också var hotad av elden, då det blåste kraftigt. Man lyckades få ut alla djuren utom två hästar, som brann inne. Efter bara ett par timmar var hela ladugården nerbrunnen.

I köket på torpet finner man en gammal hedelig vedspis. (Bild: ERA Åkermyntan Mäklare AB).

På 1950-talet bedrevs en omfattande hönsgård på Glädjens torp. Anläggningen, som sköttes av Olof Dunér, bestod av flera hönshus, grupperade kring bostadshuset. Där häckade 1.100 vita leghornshöns och 40 tuppar. På en vecka producerade dessa höns fyra- till femtusen ägg, som levererades till butiker i spånga- och brommatrakten.

Stockholms stad blev 1970 ägare till Glädjen. Det hyrdes ut som bostad och har också använts som daghem. År 2001 såldes torpet till en privatperson för 1,5 miljoner kronor. Den nya ägaren sade: "Jag tycker det är ett vackert hus, robust och hållbart med stora ytor. Det är charmigt byggt eftersom det inte finns en enda vägg som är rak".

År 2013 fick huset en ny ägare. Hoppas de kommer att trivas i detta gamla historiska torp som en gång tillhört Hässelby gods. Teckning av Henrik Henrikson.

GRANSKOG
Se separat sida.

GRIMSTA

Denna gård har fått sitt namn efter det fornsvenska mansnamnet Grimber (Grim) och gården nämns första gången 1409.
Hässelbys ägare Gustaf Bonde bytte till sig Grimsta 1662 av majoren Jacob Lilliehööks änka Brita Kruus. Till gården hörde förutom de omgivande hagmarkerna även den stora Grimstaskogen.
Under en period på 1700-talet tillhörde Grimsta kronan, men kom under 1800-talet på nytt att lyda under Hässelby.

På denna karta från 1861 ser man Hässelby gods högst upp i mitten och Grimsta till höger, strax nedanför Vällingby.

1951 blev Grimsta en stadsdel i Stockholm.

GRIMSTA TORP

Grimstatorp låg på Grimsta ägor. Den sista arrendatorn Elias Jansson kom 1928 till det lilla Grimstatorpet, började bruka 14 tunnland åkerjord och köpte sju kor och två hästar till fähuset. Grimstatorpet var en prydlig röd stuga med två rum och kök. Familjen odlade i första hand grönsaker och tidig potatis på sina åkrar.

Kalle Nilsson, som växte upp i närheten av den gamla folkskolan i Vällingby berättar om hur det var på Grimsta torp i början av 1930-talet då han var omkring sju år:

"Grimsta, det var ett litet torp. Där bodde en familj som hette Jansson. De hade en häst och några kor. Där köpte vi vår mjölk förresten.
De hade en pojke som hette Jim. Han var jämngammal med min bror Gunnar. Jim körde ut mjölk med häst och vagn till kunder i Flysta. Jag brukade få åka med honom ibland. När han slutade skolan började han springa och vann många lopp. Han tävlade mot Arne Andersson och Gunder Hägg. Han gick under namnet Spånga-Jim, och han bytte namn till Spångert. Det här var i början på trettiotalet."

GRINDSTUGAN

Även kallad Skomakarstugan. Torpet finns med på en karta från 1809. Det låg strax söder om vägen till Riddersvik.

I början bodde här tre skomakare. Det var en skomakarmästare och två gårdsskomakare.

Efter det bor där den ena torparfamiljen efter den andra, alla med många barn, som var brukligt på den tiden.

Torpet slits hårt och på 1850-talet börjar byggnaderna förfalla. Då bodde änkan Brita Carlsdotter och fattighjonet Eric Ljungström med sin hustru Anna Carlsdotter där. Paret hade en dotter som hette Carolina.

Carolina blev som tjugofemåring med barn utan att vara gift, vilket var en smärre katastrof på den tiden. Vintern 1853 skulle hon föda sitt barn, och förlossningen var tydligen mycket svår, för samma dag som hon födde sin son Carl Erik avled både hon och sonen.

Grindstugan stod tom något år och förföll allt mer. Man ansågs inte att husen vara värd någon upprustning så de revs 1861 och jorden återgick till huvudgården.

GUBBHUSET

Detta namn fick den tredje huslängan som byggdes ute på udden vid Kyrkhamn. Intill låg en brygga som var hållplats till den dagliga ångbåtslinjen in till Stockholm.
Huset kallades även ibland för Inspektörsbostället och där bodde arbetarfamiljer. Huset finns kvar i renoverat skick.

GUSTAVSLUND

Intill Riddersviks järnvägsstation låg vid slutet av 1800-talet de två små lägenheterna Gustavslund I och II, på vardera 1/5 tunnland.