Solbacken var det torp där Hässelbygodsets skogvaktare bodde förr i tiden. Huset finns fortfarande kvar. På detta flygfoto över Hässelby gård syns Solbacken nedtill höger. Ovanför kan man se bebyggelsen på Kvarnhagsgatan. Uppe till vänster syns Hässelängens IP och bakom skymtar Loviselundsskolan.

När Solbacken uppfördes är okänt, men troligtvis under andra hälften av 1800-talet. Huset med tomt är uppfört på en sluttning. Söder om huset löper en obebyggd natursänka i västöstlig riktning vilken leder ner till Mälaren. Bild från Google.

Solbacken byggdes förmodligen efter att Hässelby Kvarn och Qvarnstugan försvunnit. Enligt tillgängliga kartor tycks allt ha legat på samma plats. Här har trädgårdsmästare och skogvaktare bott med sina familjer. Därför kallas huset ibland skogvaktarstugan.
Foto: Gerd Fogde.

På 1920-talet blev August Andersson skogvaktare på Hässelby.
Foto: Grip.

När stadsdelen Hässelby gård började byggas på 1950-talet var lugnet slut för skogvaktaren på Solbacken. Han pensionerades den 1 september 1955, men fick lov att bo kvar på Solbacken. Då hade den nya stadsdelen redan börjat växa upp omkring det idylliska lilla torpet. På den här tiden stod bikupor uppradade framför huset. Men August Anderssons hönshus fann inte kvar – där hade man anordnat en lekplats för barnen från de nya hyreshusen som tornade upp sig på höjden ovanför hans trädgård. Traktens barn pallade hans äpplen och plommon, och den 70-åriga skogvaktaren började känna sig kringskuren av de moderna husen.

Några år senare flyttade August Andersson och hans maka Maja till Skrymtarboda utanför Lindesberg.
Foto: Grip.

Fotograf G. Bauer gick sommaren 1952 runt och inventerade bebyggelsen runt Hässelby slott. Då fastnade han för den pampiga eken som stod intill Solbacken.

Även jag imponerades av detta yviga träd på Solbackens tomt och tog flera bilder av trädet under årens lopp. 1967 var det fortfarande levande och grönskade friskt. 2014 hade trädet dött och stod som en spretig skulptur intill Solbacken.

År 2019 föll den gamla eken, och idag ligger stammen kvar som ett monument från en svunnen tid intill torpet.

1954 pågick byggandet av de nya bostadshusen på Kvarnhagsgatan alldeles i närheten av Solbacken. Man sprängde för trevåningshusen och en stor sprängsten flög rakt in genom Solbackens yttervägg. Stenen rev upp ungefär två kvadratmeter av väggen, och även taket på fastigheten skadades. En del av möblerna i rummet innanför förstördes. Ingen människa befann sig dock i rummet vid olyckan.

Kjell berättade om familjen Sahlberg som bodde på Solbacken:
”Under mitten av 1950-talet bodde en familj på torpet. Föräldrarna städade i trapphusen i de nybyggda hyreshusen i trakten. Den tonåriga dottern Yvonne (som senare gifte sig med en kille som hette Bernt Andersson) bjöd ofta hem sina kompisar när det var föräldrafritt, och det blev många fyllefester i det lilla torpet på helgerna.
De flesta var 13-17 år. Det dracks friskt, och en man som var 24 år och bodde i ungdomshotellet på Friherregatan köpte ut till de minderåriga som ville ha. Den mannen jobbade på bygget av kraftvärmeverket nere vid stranden. Det var otillåtet med langning då, likaväl som idag, därför var man försiktig och tog aldrig emot varorna i centrum, utan antingen fick man det levererat till torpet eller så tog man emot varorna på ungdomshotellet.
Vi sade aldrig Solbacken, det var bara ”hemma hos Yvonne…. Det gick ofta vilt till på dessa fester, och många ovana ungdomar spydde i gräset utanför, men det var sällan som någon hade sönder något. Det fanns inget rinnande vatten i torpet, och i det stora rummet fanns det en separat kamin för värmen, då det inte gick att elda i kakelugnen. Men det gick att elda i vedspisen i köket. Fast det var aldrig någon som fyllde på med ved när det slocknat och det började bli kallt i huset. Det var alltid jag som fick sköta det.”
Foto: Gerd Fogde.

På den här tiden användes vindsutrymmet endast som förråd.
Foto: Gerd Fogde.

Med en gammal lådkamera fotograferades jag och min lillebror framför Solbacken. Då fanns bikuporna ännu kvar.
Foto: Valdemar Henriksson.

Innan det fanns någon elektricitet använde man en jordkällare för att hålla matvarorna svala.

En arkitektfirma fick hyra det lilla torpet. De satte tyvärr igång att utföra en del okänsliga och stillösa ombyggnader. En ny tillbyggnad som arkitekterna uppförde på husets baksida, med en smal trappa upp till övervåningen var den främsta anledningen till att huset inte längre kunde kulturminnesmärkas. Man byggde dessutom en yttertrappa på husets gavel upp till övre våningen. Den är numera borttagen även om trappans övre etage är sparad som en liten balkong.
På övervåningen hade arkitektfirman låtit sätta in ett stort stilbrytande trekantigt fönster.

Det stora trekantiga fönstret som arkitektfirman satte in var en av anledningarna till att huset inte kunde kulturminnesmärkas.

Våren 1988 fick Grimsta fritidsträdgårdar disponera det gamla torpet mot löfte om upprustning. På så vis fick kolonisterna snabbt en egen mötesplats och kommunen slapp ifrån en kostsam upprustning. För Solbacken, som hade stått tom några år, var då i behov av en del renovering. Köket målades då i en mild gul färg. Här finns den gamla vedspisen kvar. Samlingsrummet tapetserades i ljusgrönt. I ett hörn skapade kakelugnen en gammaldags atmosfär.

Vid besök på platsen den 11 september 2004 visade Clarence Forsberg mig huset. Grimsta fritidsträdgårdar använde huset till styrelsemöten och till den skördemarknad som man hade varje sensommar en lördag omkring den 20:e augusti. Pengarna som man då fick in användes i första hand till renovering av huset. Frivilliga hjälpte också till med att hålla huset i så gott skick som möjligt. Till huset finns el dragen men inte vatten och avlopp.

I bottenvåningen finns två rum och kök. I köket var en vedspis av järn kvar och i bortre rummet en kakelugn. Vedspisen och kakelugnen användes inte längre.
Under åren har man haft flera inbrottsförsök, trots att det aldrig fanns något av större värde i byggnaden.

På framsidan av huset har man byggt en rullstolsramp upp till entrén, allt enligt alla regler.

En ritning över Solbacken. I bottenvåningen finns ett kök och två rum. I köket med sina gula väggar finns en vedspis av järn kvar och i bortre rummet, styrelserummet, står en kakelugn i ett hörn. Vedspisen och kakelugnen används inte längre för att värma upp med, men de ger en gammaldags mysig stämning.

I trädgården kan man finna päronträd och äppelträd av flera sorter. Bland annat några träd med numera inte så vanliga Åkerö-äpplen. Där finns också en gammal syrenberså.

I bortre delen av uthuset finns en torrtoalett.

Under vintern var torpet oftast tomt och öde, där det låg strax nedanför bostadshusen på Kvarnhagsgatan.

Våren 2014 serverades det våfflor på torpet Solbacken i Hässelby gård. Mellan klockan 16 och 18 på fredagarna kunde man äta våfflor och lapa sol utanför det lilla torpet. Den fredag som jag besökte Solbacken gjorde det verkligen skäl för sitt namn. Det var Grimsta fritidsträdgårdar som anordnade detta, och det var många som kom för att njuta av denna tidiga vårdag. Hélène Boëthius, som var föreningens kassör, såg till att de läckra våfflorna blev gräddade till de väntande kunderna.

Hélène rumsterade runt med sin fantastiska energi, kokade kaffe, diskade, tog emot beställningar, hämtade vatten och grillade dessutom ständigt nya våfflor.
25 kronor kostade en våffla med kaffe eller te. Ytterligare en våffla kostade 15 kr. Överskottet gick till att rusta upp det lilla torpet.

Det kom fler än 25 gäster på den vårens första våffeldag.

Våren 2014 hittade jag denna oljemålning uppsatt i ett av rummen på Solbacken. Den trevliga bilden är målad av signatur Meri L-n.

Men Grimsta fritidsträdgårdar fann efter 30 år att de inte längre hade råd att ta hand om torpet. Föreningen kände att det blev för dyrt med alla inbrott och all skadegörelse.
Man sade upp avtalet i början av 2016.

Stockholms fastighetskontor övertog Solbacken och efter något år började byggnaden snabbt förfalla. Hela trädgården växte igen och fylldes med sly. Det blev ett tillhåll för narkomaner.

Robin Holzapfel var då förvaltare på Stockholms fastighetskontor och ansvarig för Solbacken. Han sade: ”Det var några som hade satt upp tält i trädgården och vi tror att de också har brutit sig in i huset eftersom en fönsterruta var trasig.”

Fastighetskontoret skrev till mig i oktober 2019 som svar på min fråga om vad de hade för planer att rädda Solbacken: ”Villa Solbacken är sen en tid tomställd. Vi ser efter byggnaden genom att röja sly så att den inte är lika insynsskyddad.”
Foto: Rolf Nordin.

I svaret från Fastighetskontoret skrev man vidare:
”Byggnaden ligger inom vad som kallas allmän platsmark i gällande detaljplan. Det finns bara tillgång till vatten under sommaren och ordentliga vägar till torpet saknas. Därför är torpet svårt att hyra ut och får inte användas till vad som helst då byggnaden inte uppfyller många kriterier.”

Flera föreningar sade sig vara intresserade att öppna något i villa Solbacken. Man ville ha en hyresgäst som åtminstone kunde bedriva verksamhet under sommarhalvåren. Tre, fyra aktörer bedömdes ha bra affärsidéer, enligt fastighetskontoret 2022. Det handlade framför allt om kafé, odling och kursverksamhet.
Tyvärr ledde inte några av förhandlingarna till något konkret.

I år, 2026, har Solbacken stått tomt i sju år. Staden konstaterar att byggnaden är i behov av omfattande renoveringar. Man har upptäckt skador i grunden och i diverse bjälklag. Det finns även skador i form av insektsangrepp.

I Solbackens trädgård finns fortfarande jordkällaren och uthuset med torrdasset.

Förbipasserande undrar oroligt hur det ska gå för det lilla huset, den sista torpet som finns kvar i stadsdelarna Hässelby gård och Hässelby strand.

Det är uppenbart att det funnits några som till och från använt huset som övernattningsställe.
Foto: Rolf Nordin 2019.

Det var med bestörtning man såg hur villa Solbacken vandaliserats under flera år.
Foto: Rolf Nordin 2020.

Åren gick och Solbacken förföll alltmer. Närboende brukade då och då passera huset för att se till att det inte har förstörts något mer och kanske stänga grinden, om inte annat.
Foto: Lena Helldner 2024.

Utanför den husgavel som är närmast grinden finns denna mystiska sak förankrad i marken. Den har funnits där i minst 30 år. Vad kan detta vara?

Numera (2026) har man rensat upp tomten från skräp och sly, så att det är öppet och fritt. Nere till vänster om huset syns de gamla fruktträden.

Sista kapitlet är ännu inte skrivet. Vad ska hända med det gamla torpet? Hoppas att man hittar någon intresserad hyresgäst som kan öppna upp ett café eller något sånt.